Skip to content

Lördag

17 november, 2012

 

Vet du hur det låter när barn skrattar sådär riktigt innerligt hjärligt? Sådär som vårbäckar brukar låta, porlande, kluckande. Sådär som man tänker att bubblor i ett champangeglas skulle låta, om de fick dansa. Sådär som tusen virvlande fjärilar på en sommaräng. Twinsen är trötta, vi jagar dem och kittlas. Smyger bakom kökslådor, skräms, men bara sådär lite. Får tag i en tå och biter lite, kittlar under armen. Milja skrattar så det bubblar av glädje: ”Meeja!” och hickar. Vi brukar säga att vi fortfarande inte fattar hur vi fick så glada ungar.

 

Det är svårt att somna och svårt att sitta still vid frukost, när man är ett år. De äter på fem minuter och när man själv ska sätta sig, har de redan ätit klart och kastat bort mjölkmuggarna. Nåja, nån gång, nån dag, när mina händer inte luktar bajsblöja, ska jag sitta där i lugnet och tugga min frukost, medan ungarna har annat för sig och inte tid för töntiga föräldrar. Och kanske minnas just den här dagen.

Twinsen har plötsligt lärt sig (själva) att bygga torn. Ett litet steg för mänsligheten, men ett stort steg för den lilla människan.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: