Sånt där en fredag bjuder på

Den där rutschbanan vi köpte ifjol har varit ett lyckat köp. Visserligen får man hela tiden se till att ungarna har sockor på sig, för annars klättrar de upp åt fel håll och krockar med den som rutschar ner. Andra gånger funkar den bra som koja. Fast en liten del av mig önskar ändå att vi kan flytta den till ungarnas eget rum snart. I vår! Då får vi ta oss i kragen och fixa katastrofrummet. Det är fortfarande för mycket marras i marraskuu för att jag ska ha nån lust med ett sånt projekt.

En morgon letade jag helt galet länge efter W:s tröjor och långkalsonger. Sen kom jag på vad twinsen hade sysslat med kvällen innan. Det här är absolut en favvosysselsättning. Flytta kläder, trycka in dem i små lådor, sprida ut sockor och dra på sig tröjor.

Och plötsligt ser de så stora ut. Milja ville sitta ”som vuxna” och äta. De kan så mycket så man nästan inte hänger med.