Förfesten

För tio år sedan visste jag inte vem Mika var. Vi jobbade båda i Stockholm, på samma gata, visade det sig senare. Antaligen hade vi gått om varandra, innan vi började på det gemensamma jobbet. Först var vi bara vänner, jobbkompisar. Det var mycket som hände i mitt liv just då. Jag bröt upp från ett längre och ett kortare förhållande och det mesta var kaos. Fast inte på ytan. Sen kom Mika – och stannade tålmodigt där. Han är en av de snällaste personerna jag vet, men han kan också vara väldigt envis! Ja sjutton va arga vi är ibland på varann, men vem är inte det? I slutändan har man ändå den där grunden man står på, vi är här och vi har fått tre underbara ungar. Vem hade trott det? Det är tur att man inte vet vad som väntar runt knuten, det är det som är så coolt med livet. Jag hoppas vi får minst fyrtio år till, tillsammans.

Idag har vi smygstartat födelsedagsfirandet, fast festen egentligen är på lördag. Jag har också konstaterat att det är tur att vara gamer och tjej,  eller så var de bara schysta på Gamestop. Fick lite promo-stuff och rabatter och när jag sa att jag själv spelar, blev killen i kassan avis och sa att vi har tur, eftersom hans fru inte spelar nåt alls.

Men hur många spel eller idrottsintressen vi har tillsammans, slår det inte våra ungar. De är det bästa och finaste och dyraste vi har.