Måndagslyx

Idag packade jag ihop det sista stora lasset bebiskläder, som skulle till loppis. Jag stannade vid de fluffiga teddyhalarna som twinsen hade när de kom hem från BB. Jösses så mycket minnen, så mycket vackert. Jag tog en filt, rullade ihop den ett tag och höll den i min famn, tänkte på hur små de hade varit. Mina fina barn. Tänk att det gick så bra. (Tack.) Sen tänkte jag att det faktiskt är ganska skönt att de är stora och självgående, att de inte vaknar mitt i natten. Att de förstår så mycket och kan så mycket, att de klarar så mycket. Visst var det skönt att tänka på att de var små också, det fint med minnen och dessa ska man också vårda.

Hur gamla de här små busfröna än blir, kommer de liksom alltid att vara lite bebis. Åtminstone tills de är sisådär tretti. Mika minns att hans musteri fortfarande pajade honom i håret när han var över 25 och tyckte han doftade bebis (fniss!) och nu förstår vi varför! Och när man sätter ungarna i badet krymper de alltid några månader.

Jag känner mig glad, stark och nöjd efter en dag då jag testjobbat lite här hemma (och konstaterat att det kräver otroligt självdiscipin), gjort en god veggosås med bönor, trollat fram pasta som inte fanns, gjort en god lax med sås i ugnen och dessutom hunnit med lite egentid och fotvård. Tre rena barn sover, jag har flätat håret och nu ska jag nysta garn och se slutet av ”Pengarna på bordet”. The good life.