Smaka på hösten

Idag vände det. Febern släppte på Prick och Fläck, så att vi kunde hitta på nåt annat än det här Igglepigglandet. Kolla bara i det förra inlägget, jag kan inte ens skriva längre. Jag upprepar mig hela tiden och skriver vimsiga meningar.

Vi byggde, eller nåja, jag byggde en FlexiTraxx-bilbana, som faktiskt fungerade som den skulle (så att den självgående bilen vänder och åker tilbaka) efter att jag letat efter alla byggdelar. Jag hade stort röjtalko i Ws rum och har fått förmaningar om att alla bitar ska vara på rätta platser i fortsättningen. Blir galen på bilar och brickor och Lego och små motorhuvar är i en enda röra. Sen frågar han mig var småbilarna är – och jag svarar precis som det är: Lite överallt! Fast twinsen bidrar ju till det också.

Vi var i alla fall ute och tittade, luktade och smakade på hösten idag. Löv var populärt. Milja smakade lite, men det var ingen favorit. Isaac behöll till och med vantarna på.

Och ungarna hölls i vagnen en stor den av tiden. Och var rätt så nöjda med det.

Vi hittade taggiga, bruna bollar…

… och roliga barr, stenar och … just det. Löv.

I närheten av en lekpark såg vi en halvtam ekorrfamilj, som ivrigt skalade ekollon. En av bebiskorrarna kom ganska nära. Ungarna följde den med blicken. ”Ekko!”, sa Isaac och jag sjöng en modifierad visa av Ekorrn satt i garnen.

Hittar du ekorren? 🙂

Lekkojan är alltid poppis, men tyvärr har den två våningar, där den ena är förbjuden för de små. Det är mitt eget beslut förstås, men trappan är så brant att jag inte vågar släppa ungarna dit än. Vi delar inte åsikten, twinsen och jag.

Saften och gröten smakar igen, det betyder att de värsta blåsorna i munnen är borta. Och febern, hurra!

Tvillingarna har förresten blivit mer medvetna om varandra de senaste veckorna. Det ska vara jämlikt och rättvist. Ger man nåt åt den ena, ska den andra också ha – samtidigt. Idag skulle jag ge mer mjölk åt Isaac. ”Miija!” sa han och pekade på hennes mugg. Jag hällde lite till henne, även om hon hade kvar sin, för rättvisans skull.

Andra gånger har det hänt att jag satt Milja på pottan. ”Potta”, säger hon glatt och pekar sedan på den andra och ropar: ”Ajsaaak!”

Dagens längsta mening, sagt av Isaac, var följande, när vi skulle gå ut. Han stod med egna skor på, medan jag letade efter mina. Mycket bekymrad tittade han runt sig och sade:
”Missjä kenngä?” (=var är skon?) 🙂