Virus och hösten

Hej och hå enterovirus. Du är en gammal bekant som jag visste vi skulle återse. Prickar och feber, barn som gråter otröstligt mitt i natten. Det påminner om nattskräck, men jag misstänker att det rör sig om feber och snuva.

Jag är hemma med prickiga tvillingar den här veckan. Tiden går ganska långsamt och jag tänker att det trots allt är tur att jag inte har nån skola eller jobb där jag måste vara just nu, denna sekund, eftersom ungarna behöver mig. Samtidigt är det som att förflyttas lite bakåt i tiden, ett år eller så. Ungarna sover mycket sämre, de vaknar och tokgråter mitt i natten, sådär otröstligt, sen går det bara över. Blä för ruttna virus. Samtidigt försöker jag ser på de positiva sakerna:

– Vuxna är oftast immuna.
– William fick en lindrigare variant, eftersom han haft det här förut.
– Man dör inte av det.

Isaac är mest ledsen. Han fick sitt åttonde tand för halvannan vecka sedan och nu verkar hans kropp ha fattat att de andra tänderna ska ut, så han har blåsor i munnen, prickar på kroppen av viruset och tre stora tänder som kommer ut! Stackars barn. Han vill inte ens ha saft, men mjölk och välling går bra. Jag bakade ”mina” tebröd ikväll igen, men denna gång på semlemjöl, alltså lite grövre mjöl – och det gick bra det också. Fammo och jag säljer en massa av ungarnas urväxta kläder och saker på loppis och jag är så tacksam för att jag inte behöver göra det här ensam.

Även om jag inte kan vara ute med ungarna just nu, njuter jag av att alla löv sitter kvar och av alla färger hösten bjuder på.