Feber och regn

Idag är jag glad! Allra mest för att alla barnen sover hemma, i egna sängar. Jag tänker lite extra på det ibland – att jag vet var jag har dem. Inte ute på stan i nåt ösregn, inte på nån fest, utan trygga hos oss. DET är den stora fördelen med småbarn.

Jag har varit med William och fammo största delen av dagen. W hade hög feber och kräktes igår och jag var inte på plats, så jag kände mig som världens värsta mamma! Fast inte hade det gått nån nöd på killen. Fammo fick krafsa ryggen, håret och sjunga alla möjliga sånger åt den trötta pojken, som mådde bättre idag. Till och med så att vi kunde vara ute en stund och även lyxa till det med lite godis och hamburgare. Och pyssla lite.

Självfallet är det nån som ringer, just idag, angående en möjlig liten jobbgrej som jag haft i åtanke (dagens heta tips till arbetslösa: Skicka öppna ansökningar, stå på dig, ring, fråga!) Just när jag är med William och inte hinner kolla mailen. Man känner sig lite dum, fast å andra sidan är det här livet och det kan man inte förutse. Tack och lov för det elektroniska i alla fall, det ger mycket möjligheter och det här är i alla fall ett litet steg framåt. Vad exakt det innebär får ni se, när det beger sig.

Dagens skönaste: 

Att hinna leka med ungarna. Att hinna vara mamma, men inte bara mamma. Mamma-extra-allt. Isaac är en så nöjd kille, han körde med tågen på banan och skrattade ihjäl sig när de ramlade av. Han är också den som varit mest nöjd på dagis. Han bara vinkar och låter oss gå. Kommer gärna hem, men trivs där också. Mina störtsköna barn, tack för att ni finns! Det är också skönt att få en stund för sig själv på kvällen. Nu ska jag sticka och jobba lite grann, prata med syrran, innan det blir natt. William var lycklig över att få stanna hemma med mig imorron, bara han och jag. Ikväll sa han:

– Mamma, minns du när du hade Isaac och Milja i magen? När du åt mat sa du: Flytta på er, så att maten får plats!
– Haha, sa jag så?
– Jaa-a.
– Vilken tur att jag har dig, som minns såna där saker.