Tvillinggrejs och stickat; sjal

Är det nån annan är jag som blir deppad av det här eviga gråa vädret? Vi skulle i alla fall säga ja tack till lite sol. Eller norrsken för den delen, jag såg bilder norrifrån att det hade varit vackert förra veckan.

Ungarna är trötta, fast de sover längre än vanligt. Det ligger nåt i det här med vintersömn. Idag hölls tvillingarna faktiskt i vagnen, när vi gick och handlade på kvällen. För det mesta vill de bara gå och gå, de sticker iväg åt olika håll och de där 250 metrarna till bilen känns ibland som en maratonsträcka. Frågan är: Hur länge behöver man egentligen en vagn? Och varför är det så svårt att gå med två ettåringar och ett par kassar, när det går bra att gå med en?

Jag stickar hela tiden, säger Mika. Nåja, inte hela tiden, men ”ibland”. Hösten är en sån perfekt sticktid. Jag tänker inte ens visa hur många par sockor jag har stickat de senaste månaderna. ^^

Idag var jag på jakt efter nåt helt annat än sockor, nämligen jeans och höstattribut åt ungarna. Det fattas hela tiden någonting. Sockor, handskar, det är för små gummistövlar, för tunna kläder, och de där eviga vantarna! Jag överväger seriöst att köpa bara en sorts vantar i olika storlekar. Det försvinner hela tiden vantar och sockor! Hur kan det vara så svårt? =) En annan svår grej är jeans. Jag provade ”magic jeans for every woman” och andra jeans som ska passa vanliga tjejer idag. Pyttsan, säger jag! Knappen gick ju mig upp till naveln och ändå var byxbenen, som skulle vara smala, flaxiga och stora som en flagga om sommaren. Nej, tacka vet jag GinaTricot och mitt andra hudlager, Lisa superstretch jeans.

Just nu har jag en stor sjal på blockning. Mika fick agera modell för den oblockade versionen, nu blir den större. Ni kan ju fortse från röran i bakgrunden. 😉

Ravelrylänk.