Dagisstart

Jag har alltid tänkt att jag skulle vara den där coola morsan, som accepterar att mina barn växer upp. Den som accepterar att de växer ur blöj- och matkastaråldern för att kasta sig in i trotsåldern och så överlever vi den. Att jag skulle uppskatta nuet och inte se bakåt. Men tanken mol bak i huvudet. Stanna tiden lite grann. Bara en smula. Jag både vill och vill inte det. De här typerna är så sköna! Mina älskade barn, va arg jag kan bli på dem och sekunden efter är jag så tacksam att de finns, våra fina ungar!

Vi mjukstartar dagis med att vara där ett par timmar nu i början. Mika laddade upp med en ny termoskaffemugg och jag med gröt. Isaac blev skitarg för att han inte fick vara ute och leka, han ville promenera! Det grät han över en stund, men resten gick hur bra som helst. Okej, det här är bara början, men det var en fin början. Fråga mig på torsdag igen, då vi ska lämna dem ensamma, så kanske jag är av en annan åsikt. Eller tänk om allt går bra. Det var så många som sa till mig, redan under graviditeten, att det skulle bli SÅÅÅ jobbigt med tvillingar. Det var herregudande hit och dit, ”oj-vad-ni-kommer-att-ha-att-göra” och självklart är det full fart. Men det har ju gått bra. Visst har jag känt mig arg och urlakad, visst får jag utbrott för att jag inte orkar, jag har brottats med panikattackerna, men det går ju framåt. Det kunde faktiskt vara mycket värre. Vi har tre underbara barn, med egna personligheter och som är söta som dockor och ibland vill jag bara pussa dem allesammans på en enda gång.

Ikväll var vi också ute och William ville fota mig med stora kameran. Milja blev sur och ville inte vara med, Isaac kastade mössan och jag ser ut som en dödstrött albinozombie,  haha!

Jag tänker på kläder. Vilken otroligt mängd som är i omlopp just nu. Egentligen borde man ha sex par regnbyxor, om man ska ha både hemma och på dagis. Såvida man inte hela tiden slarvar dem fram och tillbaka. Nej huu, vi får nog bära hem kläderna. Sen se till att alla har ombyteskläder och jackor och de där arma sockorna som kommer bort i tvätten hela tiden. Min dröm är att plaggen skulle komma ut ur tvättmaskinen och vara alldeles släta av sig själva, utan att man behöver stryka dem. Jag gilla nystrukna kläder, men äh, jag massproducerar hellre sockor och bakar bröd.

Och ja, jag ha dille på de här vattendropparna på krassebladen. Tycker de radar upp sig så fint i solljuset.