Det är alltid lyxigt att få äta mat som andra lagar
De senaste två dagarna kan mest beskrivas såhär:
… och då pratar jag till stor del om mig själv. Man kommer till helgen och ungarna är helt i uppror och en smula av mig längtar väldigt, väldigt mycket efter att gå ut en sväng på stan och kunna göra något alldeles själv. Tvillingarna är så söta, fortfarande, men ibland står det här hemmalivet mig upp till halsen och då kommer det ut som tårar och lite större bokstäver än vanligt.
Hur gör de som hela tiden orkar baka, fixa, komma med nya recept och idéer? Hur orkar man hitta på nya lekar eller lyssna på samma DVDer? Det är knepigt ibland.
Idag besökte vi Eine-mummi, egentligen för att hämta hem en massa äpplen och zucchini, eftersom hon har så mycket. Att vara hos henne är inte som att vara gäst, utan numera som att komma till ett tredje hem. Ungarna får peta och leka. Och som de äter! De satt så fint på vanliga stolar och petade i sig ärtor, lax, biff och potatis. Och glasstårta såklart! Vi tackar och bockar!
Tvillingarna tyckte tydligen det var tröttsamt att äta sig proppmätt och passade på att sova på hemvägen. Ser ni! Jag sitter inte i baksätet, utan fick sitta framme den här lilla resan. Hurra!
Nu planerar jag nya stickprojekt, lyssnar på regnets smatter och längtar efter ännu ett riktigt blixtoväder, äter baba ganouj och pitabröd med fetaost. Ungarna sover fridfullt, jag var helt säker på att det var söndag idag, men vilken tur att jag hade fel!
Idag fyller också en av mina älskade systrar 30 år! Hipp, hipp, hurra, för Lena idag! Saknar dig, fast vi nyss pratade i telefon! Och hennes sköna äldsta son berättade idag om att de varit till ett äventyrsbad och på en lång vandring. Klipp ur samtalet:
– Va roligt, säger jag, jag hörde att ni gick långt!
– Jåå, he va no över 400 meter… (i bakgrunden: Åtta kilometer!)
– Oj, du e no rama tu! Att du orka så langt. Och ni badade också, hörde jag!
– Jåå, fast jag drunkna några gang, men ja överlevd no!
Jag önskar att jag hade ett riktigt stort hus, så att jag kunde bjuda dit alla systrar, ha alla ungarna där (och en hemhjälp…) och ställa till ett riktigt kalas! Att ha sin familj på 450 kilometers avstånd känns. De är ju lika viktiga som min nya, egna familj. Och min andra syster fyllde nyss 17, varför ska alla fylla år när jag inte kan vara där? 🙂 Saknar er, älskar er, är alltid med er i hjärta och tanke! ♥♥
Bittes blogg 
Thanks sis! Saknar dig också! Massor! Det hade varit så roligt om vi kunnat fira födelsedagen tillsammans. Men fast vi är långt från varandra är vi nära varandra i hjärtat!
Kram, Lena
Vad planerar du för ny stickning? Jag började med ett par syltasockor i går 🙂 Fick ju min Rockefeller färdig i början av veckan, ett litet problem är att sjalen är 4 meter från snibb till snibb
Mycket svårt att använda alltså… Sköt om dig!
En sjal i två färger. Jag har kollat på ett par mönster, får se vilken jag kan ta itu med eller vad jag hinner. Jag skulle gärna göra nåt svårare mönster, men märker att det inte går just nu. En Shetland ska jag göra igen, men det garnet har inte kommit än (beställde fyra nystan Shibui Sock i färgen Mulberry) och den ska bli en present. Detsamma!
En sjal i två färger. Jag har kollat på ett par mönster, får se vilken jag kan ta itu med eller vad jag hinner. Jag skulle gärna göra nåt svårare mönster, men märker att det inte går just nu. En Shetland ska jag göra igen, men det garnet har inte kommit än (beställde fyra nystan Shibui Sock i färgen Mulberry) och den ska bli en present. Detsamma!
Jestas, fyra meter! Det är en hel del!
Ja visst står det en upp i halsen det här hemmalivet ibland (eller ofta)! När börjar du studera igen?
Ja du, det undrar jag med. Det finns ingen sådan utbildning längre, inte som Kela bekostar. Det finns en möjlighet att jag kan studera på egen hand, men det innebär även en massa studier kvällstid, att hitta egen praktikplats och dessutom jobba lite samtidigt och jag vet inte om jag fixar det. 😦
Ahaa.Du ska alltså börja jobba då?
Japp, det har jag tänkt.