Plötsligt händer det

En dag med en massa skoj, är snart slut. Det är en sån där dag då jag får nåt matfnatt igen och Mika frågar om jag bor i köket. Jag bakar ju lite bara. Har testat ett nytt recept där man bara behöver jäsa bröddegen en gång. Egentligen ska man ha en varmluftsugn, så jag fick grädda lite längre, men det blev gott ändå. William kom in i köket när jag hade bröden i ugnen och jag frågade:

– Känner du, vad gott det doftar?
– Jaaa, det doftar mammas bröd! sa han glatt och de där orden kändes så fina. Mammas bröd.

Ibland undrar jag på riktigt varifrån de här sköna ungarna kom. Tre barn. Är jag trebarnsmamma? Antagligen kommer jag inte riktigt att förstå det, innan de flyttar hemifrån. Jag var ju bara Tourette-Bitte ett tag. Och ”plötsligt” är vi fem. Fast jag ler stort när jag skriver det här.

Vi hann vara ute i parken, trots att regnet hängde i luften på kvällen och det såg ut att bli blixtkrig. Det blev väldigt fina och grymt vackra skuggor på molnen.

William har fått hem sitt skrivbord och det känns som om vi har en ganska stor kille redan. Han var så stolt när vi rumsterade om och gjorde plats för det nya och plockade ihop lite gammalt. Och de små, ja de växer så fort. William tog den här bilden av mig och Milja och plötsligt ser hon ut som en tjej, en liten tjej. Inte bebis.

Fast det är klart, tvillingarna får fortfarande plats att bada i handfatet och det är alltid lika roligt. Just det kommer jag absolut att sakna när de blir större.

Dagens i-landsproblem:
Hur kan en liten förkylningblåsa mitt i gommen svida så förbaskat? Och flera dar dessutom? Nåja, den här förkylningen verkar äntligen ge med sig, det är på tiden.