Surmamman

Efter en mycket lång och regnig dag, pustar jag bara ut, stickar klart en rosalila sjal och tackar vår skapare för att dagen är över.

Det är inte så svårt att underhålla ettåringa tvillingar egentligen, men lägger man till en fyraåring som vill att man ska leka café eller restaurang halv nio på morgonen, blir det genast lite knepigare. Jag har varit SurMamma och BitterBitte, speciellt när William väckte twinen både i morse och under deras vila på dagen.

Jag drömmer konstigt om nätterna. Jag är kvantfysiker, uppfinnare, extremidrottare och hjälplöst offer. Inatt var det någon som forcerade farligt knark på mig, man skulle ta det genom ögonen. Jag blev jätterädd och ropade på Isaac, men i drömmen stavades hans namn Isak. Jag dog, men samtidigt bytte jag kropp, fick hjälp efter ett tag och så sa någon: Det är bara att åka till sjukhuset och ge henne lite kalium, sen blir det bra.

WTF? Min hjärna spelar mig spratt, men det är obehagligt att vakna halv sex med hjärtat i halsgropen. Isaac låg intill mig, varm och gosig, men just då hjälpte det inte. Jag förstår varför barn blir så skrämda av sina drömmar och behöver tröst. I mitt fall tror jag det har med min panikattackmedicin att göra. Den som jag helst vill vara utan, men det går inte riktigt än, säger kroppen. Det kostar att trolla med sinnet, säger Petter, men hellre mardrömmar än totalpanik och supertics.

Vi hann i alla fall gå en stund på medeltida marknaden idag, innan regnet slog till med kraft.

– Var är marknaden, sa William, när vi var inne på området. Han och jag har inte riktigt dragit jämnt idag, om vi säger så.

(nä, jag köpte inget garn, men klappa och kolla får man)

Plättar åts av alla. Och lite kaffe fick morsan och farsan också, även om ”det tog för lång tid”.

Dagens sötnosar: Tvillingsovarna.

Dagens stickning, men jag har kommit mycket längre än såhär, fem ränder till. En sjal/halsduk , designad av Veera Välimäki, den här heter Different Lines. Alldeles härlig att sticka i Malabrigo Sock, lätt att anpassa till både barn och vuxen!