Skip to content

En brännande fråga

8 juni, 2012

Hur kommer det sig att man inom många finska företag har en så konstig företagspolicy, att man väntar sig alla anställda ska kunna delta i alla konferenser? Och med konferens menar jag resor kryssningar, fjällresor, bussresor och andra festresor, rent ut sagt. Hur kommer det sig att personer som väljer att stanna hemma, antingen för att de inte vill dricka eller för att de inte kan eller för att de stannar med familjen, inte kompenseras  på något sätt?

Skulle jag som personalansvarig för t.ex. en IT-firma, berätta det här för någon vi hade tänkt anställa i Sverige, skulle jag skämmas. Sverige föregår inte alltid med bra exempel, men tydligt i det här fallet. Där får man en bonus eller åtminstone dagen ledig, ifall man uteblir från ”teamdagen”.

Istället viftas frågan bort av skrattande händer, som skojar om att man inte ska skaffa så mycket barn eller att man ska komma bort från frugen ett tag. Eller nåt i den stilen. Finns det på allvar ingen som tänkt att de unga som började jobba på IT-företagen på 90-talet, nu har växt upp och skaffat familj eller helt enkelt inte vill följa med på varje supresa? Istället får man sitta ensam på kontoret och i värsta fall ta hand om jourtelefonen, för alla räknar med att man ska göra det, om man inte kommer med. Utan nån extra ersättning, för att man kanske missar nån föreläsning som räcker ca två timmar av den planerade helgen, när resten är förströelser.

Har Finland äntligen levt upp till sina fördomar, att man är de tusen knivarnas och vodkans land, istället för hårt jobbande, tysta människor? Finns det på allvar ingen som tänkt på det här förut eller viftas det också bara bort som en ömklighet?

Jag är verkligen inte den som spottar i glaset, jag gillar en öl då och då, men jag efterlyser måttlighet, förstånd och lite eftertanke till de som faktiskt jobbar hårt och vill fortsätta göra så. Jag säger som Sverker; ska det vara såhär?

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. Monica Sjöstedt permalink
    8 juni, 2012 07:43

    Du har en poäng där,som min son skulle ha sagt..:)

  2. Anonym permalink
    9 juni, 2012 09:55

    Det har jag också funderat en hel del på. Man får också alltid en känsla av att man borde ha lite dåligt samvete om man inte deltar.
    Också det att man på en arbetsintervju skryter med dessa som förmåner, då den intervjuade är en 35-åring med ett ettårigt barn hemma, känns lite konstigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: