Fläckiga sockor och febriga barn

Milja har kommit tillbaka i sin vinka-åt-allt-period, som hon hade när hon var pytteliten. Hon ska ”baja” åt program som är slut, bilar och pappa och fammo och mamma. Det är ganska charmigt, för hon bara öppnar och stänger handen, så det ser så prinsessigt ut. Annars har vi haft en gråtig dag, Milja har haft feber av och an (inatt kändes det som om hon var vaken hela tiden, stackarn) men det verkar ge med sig. Är det samma förkylning som ännu inte har släppt? Nåja, vi väntar och ser.

Plötsligt kan båda äta själva med sked! De äter makaroner, ärtor och fiskpinnar och allt går ut. Det mesta kommer faktiskt även i munnen. Så skoj! Men oj va svårt att låta bli att hjälpa till, när det far på sidan. Däremot tycker jag det är ganska tidigt att äta själv, så jag applåderar mina små och tänker att det kanske beror på att jag inte matat dem lika mycket som jag matade William. De har fått äta med händerna ganska länge. Och Isaac går. Han går och går, nu när han kom på hur man gjorde. Han traskar så sött och säger ”gaa-gaa” och så ”gar” han runt till alla. Milja hoppar fortfarande fram på knäna, men kan ju egentligen gå. Men det är ju snabbare att springa på knäna ju!

– Vad ritar du, William?
– Jag ritar inte. Jag skriver. Säger gossen och skriver skrivstil med en väldig fart.

Jag har stickat färdigt mina fläcksockor! Det ser ut som om man klampat runt med vita sockor i en blåbärs- och lingonskog. Garnet heter Schoppel-Wolle Wunderkleckse och var riktigt klurigt i början. Det stod ingenstans om hur man skulle få fram fläckarna, det blev bara randigt, som vid tårna. Sen provade jag med samma mått som jag hade för ett par andra Schoppel-Wolle (Fligende Undertasse-garnet) och då funkade det med 60 maskor! Men jag rev upp tre gånger och dessutom rev jag upp första gången jag stickade hälen, för det såg inte bra ut med en vanlig häl.

Men färdiga blev de ju och skoj var det! Man vet aldrig vilka fläckar det blir, så det var lite som med Kinder-ägg: ”bara ett varv till”!