Att hinna sakna

Det är som om kylan aldrig hade existerat. Idag kröp termometern upp till 15 eller 16 plusgrader igen och man frågar sig vad det här är för knasväder? Det är som om vädrrets matker råskrattar oss rakt i ansiktet och säger: Muhaha, lite köld tål ni väl om ni är från Finland! Vissa tror att växthuseffekten bara orsakar varmare väder, medan det handlar om extremväder åt olika håll. Det är precis sånt här. Jag är inte bitter (nej, faktiskt inte, vi fick en bra resa i alla fall!) och jag är glad att solen återvänder, för det blir så mycket roligare att gå ut.

Det är skönt att vara hemma i egna sängen, med egna saker och inte leva kappsäcksliv! Och att få vara med ungarna, att hinna sakna hemmet och en varm dusch med egen handduk. Inga tvålar som är på villovägar eller kläder som man får ransonera, eftersom man packat lite för somriga såna.

Jag har en fantastisk svärmor och svärfar. De klagar inte, de hinner med ganska mycket trots allt och de njuter av sina barnbarn. Folk brukar fråga mig om jag saknar Stockholm och då brukar jag nicka och säga att det visst finns saker jag saknar där. Ibland bara det enkla att man får nyansera sitt språk och bara prata svenska. Vissa affärer och ställen, vänner. Men jag skulle inte byta bort den ovärderliga kontakt ungarna har med sin farmor och farfar för nån flytt till Sverige!

William fick en bok med multiplikationstabeller och nu har vi läst dem hela kvällen. Speciellt poppis blev de där tabellsångerna jag sjöng, som jag fortfarande minns från lågstadiet.