Hjärtklappet

I morse hände nåt riktigt obehagligt. Jag satt och matade twinsen i allsköns ro, när jag fick ett par rediga hjärtklappningar. Det händer ju ibland, att hjärtat slår ett hårt slag eller hoppar om nåt, men det här fortsatte. Jag blev samtidigt så fruktansvärt yr att jag var tvungen att lägga mig ner på golvet och ändå snurrade hela världen. Något ekade i mitt huvud, tryckte liksom, lite som stark tinnitus och jag fick suddig syn på ena ögat.

Ibland är det inte bra att ha läst för mycket om sjukdomar och i det här fallet, stroke. Jag blev ju livrädd! Tänkte att jag får en TIA, en förträngning i nån stor åder i hjärnan. Svindeln lättade sedan, lika snabbt som den kom. Fast jag var ju jätteskakis. Jag reste mig upp och la ut båda armarna och sa: Det är fint väder idag, eftersom jag lärt mig att det är en del av hur man känner igen en stroke (för unga kan visst få stroke och då blir man assymetrisk, kort sagt.)

Nå, jag har varken det eller högt blodtryck eller fel på hjärtat. Jag pratade ändå med hälsovården idag och åkte iväg för att prata lite med en läkare och gjorde snabb-EKG, som var bra. De kunde inte säga vad mitt anfall berodde på, men trodde det var stress eller panikattack. Fast den senare avvisade jag – jag vet hur panikångest känns och det här var inte alls så. Jag är ju stammis på neurologiavdelningen vid TYKS, så de tar också del av det här.

Man får sig en tankeställare. Och undrar såklart vad man ska eller borde göra. Sådär allmänt i livet. Och så blir man extra rädd när det gäller blodpumpen och huvudet. Förresten så har jag tillräckligt med fel i huvudet, det som orsakar Tourette redan. ^^