Dagar man vill minnas

Om den här dagen vore en färg, så vore den blå, för det är den finaste färg jag vet. Vi har gjort massor, ändå hunnit vila. Hunnit skratta och skoja mycket. Isaac vågade släppa taget och går helt plötsligt själv.  Han tar många steg! Han är så stolt, så stolt  och ler med hela ansiktet! Milja vill inte vara sämre och går mycket snyggt med vagnen, som vi vänder mellan mig och Mika.

Det är såna här dagar man vill minnas. Sätta i en burk med lufttätt lock och ta fram när man är deppad eller nere. Det är det här som kallas att fylla åren med liv och inte livet med år. Twinsen somnar intill mig, som utblåsta ljus och jag är fortfarande mätt efter Mikas meze-mix. Kan man föräta sig på baba ganouj? Jag brukar bli mätt och sluta äta efter ett tag, men idag fick jag säga åt mig själv att sluta. =)

En video fick vi med också.