Skip to content

Matklafs och blötväder

20 april, 2012

Voi Mandelbrot, va en liten tjej kan hålla låda om nätterna. Jag trodde det var morgon, när hon började virvla runt i sängen. Men halv fyra är inte nån morgon för mig.

Snark och suck, sa den trötta mamman och pappan och undrade vad som var fel, utan att få något svar. Och just precis ikväll hade jag tänkt träna och ta med William. Det var inte någon lockande tanke, kan jag tala om, när jag masade mig ur sängen, sådär halvdöd och började tänka på vad vi skulle äta till lunch. Nuförtiden är det min första tanke varje morgon.

Men äter gör de, de små liven! Jag undrar hur stor procent av dagen vi spenderar i köket. Sextio? Sjuttio? Nå, kanske inte, men mycket är det, om man räknar allt städande, matande och ätande också.

Idag gjorde jag små köttbullar igen, men i en ny tappning. Jag satt i en matsked senap, en knapp matsked kalvfond och Örtmix utan salt i såsen. Peppar, lite örtsalt och oregano direkt i bullarna. Det blev jättebra!

Tydligen tyckte ungarna det också, som åt så det stod ut genom öronen. Förutom det här, älskar de korv och makaroner. Och bröd. Och vindruvor. Jösses vilken mängd de skulle äta, om de själva fick bestämma. Sen ser det ut som en tornado i köket.

Isaac har fått klättringsfnatt. Av nån anledning får jag hela tiden upp strofen ”Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen”, när jag tänker på min lilla son. 😀  Han ska hela tiden upp i soffan och idag hittade jag honom stående där två gånger, för jag hann inte riktigt med. Det brukar vara så att jag tvättar dem efter maten och så hålls de i köket, medan jag sanerar. Inte nu längre, kan jag tala om! Nu fick jag sätta Isaac i matstolen för att hinna städa undan, innan nästa drabbning. När ens rutiner ruckas eller ändras, blir det alltid lite småkaotiskt, innan man anpassat sig igen. Tack och lov har Milja inte lika bråttom med soffklättrandet, men särdeles inte långt efter, kommer hon inte.

Det regnar och har sig. Dit for det vårvädret. Fast det var ganska friskt (och kallt) ute.

Och vilka tråkbloggar jag skriver nuförtiden. Jag sa åt J-syrran att jag gärna skulle byta ett tag med henne, ta över den där långa matten, historiaprovet och finskan en stund i gymnasiet. Hon var också villig att byta, men så är det ju alltid när man önskar en förändring. Det är inte lätt med gymnasiet heller, fast många säger att ”det var så lätt när man var yngre”. Nej ta mig tusan, det är inte lätt att stå inför viktiga yrkesval, hinna jobba, studera, plugga, läsa, träffa pojkvännen och helst göra saker hemma också. Det är bara annorlunda.

Annonser
One Comment leave one →
  1. miqa72 permalink
    20 april, 2012 05:02

    Första tanken när du nämnde kalvfond:”Tack så mycket! Nu kan jag inte äta det”
    Andra tanken:”Just ja. Jag äter ju inte köttbullar ändå” 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: