Tvillingvardag, del 64
Idag är det tomt i bollen. Jag har hundra saker jag kunde skriva om, men antingen jag fortfarande trött efter helgen eller så beror det på den här förkylningen som inte riktigt vill släppa. Ungarna snorar också än, speciellt Isaac.
Och klättrar. Jeez va det ska klättras! Under databordet har jag ett par lådor, för att hindra ungarna från att komma åt sladdar. Hah, det funkar inte längre. De klämmer in sig mellan lådor, skrivbord och väggar. Jag vet inte riktigt vad man nu ska hitta på. Den där lekhagen känns inte så dum…
Jag vet ju att den här tiden går över, men ibland känns dagarna ganska långa. När man står där i köket och kokar, ungarna gråter och båda vill vara i famnen, medan jag torkar upp på golvet igen och igen, det är fullt med potatisbitar under mina sockor, jag har inte själv hunnit äta och jag tänker på att jag borde träna och äta nyttigt och bluttan blä, men det finns inte tid eller ork. Jo, kanske tid om jag tog den, men orken tryter just nu. Eller viljan, eller båda.
Vi är i alla fall ute ett tag, vi promenerar till affären och köper blöjor och mat. Jag borde köpa mindre halvfabrikat och göra allt själv. Jag vet allt det där, men jag tycker det är så svårt! Fast en sak är i alla fall säker: de här två små äter inte burkmat! Jag önskar de skulle göra det ibland, men det funkar inte alls. Nåja, det är väl bra att de gillar den mat jag gör.
Bittes blogg 
Mä monesti kun alkaa seinät kaatua päälle ja lapset hyppiä silmille niin lähden ulos! Pääsee niin paljon helpommalla. Silloinkin kun kaksoset oli vielä ihan pieniä,niillä oli niin paljon uutta tutkittavaa ulkona niin äidin jaloissa itkeminen ja roikkuminen unohtui.
Samalla tavalla kai ne lapset kyllästyy samoihin leluihin ja nurkkiin kuin me aikuiset.
Ulos lähteminen vaatii kyllä näinä kura aikoina aikamoista extra tsemppiä,mutta se kannattaa. Meillä ainakin ruoka maistuu paremmin ja uni varsinkin. Me ollaan lähes joka päivä 2kertaa ulkona! Mutta on niitäkin päiviä kun äiti ei jaksa pukea kaikkia ulos vaikka lapset sitä pyytääkin. Sitten katsotaan leffaa tai otetaan kynät ja paperit esille.
Nyt varsinkin kun oon ollut nyt jo aika monta päivää yksin niin melikuvitus on ollut koetuksella että lapset pysyi suht hyvällä tuulella! Pakko kyllä myöntää että huhuh,on tää lasten kasvatus vaan aika rankkaa….. Ja hermot on meinannut mennä jo tuhat kertaa…
Toivottavasti teillä flunssa jo loppuisi ja että ilmat lämpenisi oikein kunnolla. Kaikki helpottuisi kun ei tarvitse pukea lasten päälle niin paljoa!
Mukavaa loppu viikkoa ja haleja teidän ihanille pikkusille!
Det där med maten: inte går åt här heller med burkmat… Bättre så ändå men på resorna lite svårare.