Till alla dem

Till alla er, hårt jobbande mammor. Ni som inte har ”något riktigt jobb” utan bara går hemma. Till alla er, har jag tillägnat det här blogginlägget.

Till alla dom som sätter sig på toalettstolen och märker att pappret tar slut just då. Till alla städande mammor, som vecka efter vecka gnider de där samma golven och torkar samma hyllor. Till alla dem som gärna sätta sig ner och läsa en bok, men istället tar fram dammsugaren – för att man måste. Till alla dem som stretar med sina barn till dagis, som klär sina ungar dag ut och dag in. Till alla dem som ska gå ut, men inte hittar sina egna skor eller sin jacka, trots att det är bråttom. Till alla dem som jämt tvättar och stryker, men ändå har minst antal plagg själv.

Till alla dem som kör sina barn till aktiviteter, som hämtar. Till alla dem som står på en kall fotbollsplan en alltför tidig lördagsmorgon och hejar och berömmer, fast det kanske inte går så bra. Till alla dem som läser läxor med sina barn, som stöttar och uppmuntrar. Till alla dem som ständigt står böjda över den där kastrullen vid spisen, som förväntas vara en ambulerande mattjänst, trots att de gör allt annat hemma också. Till alla dem som kramar och älskar sina barn, trots att de inte orkar. Till alla dem som vaggar och bär sina barn, som orkar lyssna till det där bebisgråtandet. Som orkar trösta, som orkar utstå. Till alla dem som kämpar med barn med funktionshinder och sjukdomar, som sitter vid sidan av deras sjukhussängar eller på något möte med en stödgrupp. Till alla dem som längtar efter att förverkliga sina egna drömmar, men istället lever genom sina barn. Till alla de som tänkte att de aldrig skulle bli de som skriker, men ändå står där och förmanar och höjer rösten, för att man måste.

Till alla pinsamma föräldrar, som tänkte att de alltid skulle vara coola, så annorlunda från sina egna föräldrar. Till alla dem som aldrig ger upp, de som gör vad som helst för sina barn och kämpar för att älska och fixa och ha det bra, för att trivas hemma och med sina barn. De som kämpar för att små eller stora barn, ska må bra.

Till alla dem som diskar, tjatar, sliter och gnatar hemma – ni är så bra! Ni är så sjuttons bra! 

Idag har jag varit den där mamman jag borde vara alla dagar. Kockat, bakat, städat, tvättat, fixat, lekt. Dammsugit, dammat mattor. Jag fattar inte att det finns de som gör det här varje dag, och dessutom utan att klaga. Jag tillhör dem som tycker man ska dela på saker hemma, men alla är inte lika. Alla har sina egna mått, sina egna överenskommelser och sina egna sätt.

Så mammor och andra hemmaströvare, som har det viktigaste jobbet i världen; slå dig för bröstet och sträck på dig! Vilket chefsjobb du har! Var stolt!