Mässdag

Det var en väldigt kall och blåsig eftermiddag, men snö som virvlade ner, när jag bestämde mig för att gå till hantverksmässan med ungarna. Ja inte William och Mika, utan bara twinsen. Dessutom tyckte jag att vi behövde ett litet äventyr.

Det var en kombinerad antik- och hantverksmässa. Jag har sett gamla enmarks-mynt som är värda 15 euro och stora 5ooo-markssedlar som är värda 720 euro! Och säkert ännu mer i samlarvärde.

Sen sprang vi på Hanna. Va roligt att vi inte missade varandra den här gången heller!

Ungarna satt som ljus. Det är ganska enkelt att gå runt med två glada barn som vill titta på saker och människor och är nöjd med det, än så länge. Fast sova, det ville de inte, såklart! Vem vill sova när man kan se på så mycket roligt och smaka av mammas syltmunk? I nåt skede märkte jag att deras ögon blev trötta och de kämpade mot sömnen, så vi drog oss undan till en vrå nära auditoriet, där det var mörkare. Där somnade de små och fick sova en stund och blev glada igen när de vaknade.

Så mycket det finns, som man behöver, och så mycket man klarar sig utan! Den där kakformslampan tror jag inte jag personligen skulle vilja hänga upp i mitt kök, men den var ändå rolig att se på. Och till vad passar godissmycken (av plast)?

Väldigt mycket av trenden på mässan gick i att göra saker själv. Folk flockades runt de som visar hur man stickar sådana där frilla-scarfar eller vad man ska kalla dem. Det eller tjocka mattrasor, ontelolangat (mitt i bilden, uppe på hyllan, såna där megahärvor), som man virkar till stora korgar eller mattor. Jag köpte själv en liten härva i naturvitt och en virknål i storlek åtta. Fast jag vet att man får dem billigt på Ikea. Det är inte samma sak att köpa färdiggjorda. 😀

Här stickas det för hand. Alltså utan stickor, med tre maskor per rad. Då blir det såna här runda halsdukar.

Eller så tar man ett par megastickor och lägger upp tre maskor med dem! Lite coolt att det finns såhär stora. De är inte tunga heller, för de är ihåliga och av plast.

På nåt sätt föll de här små skatorna och fåglarna mycket mig i smaken. De påminde mig om Österbotten. De fanns även som påsklämmor till kaffepaket, vilket jag tyckte var superfiffigt.

Milja ville se på kaniner och kläder. Den lilla damen.

Jag har världens bästa twins! De är så duktiga och rara. De fick en del uppmärksamhet, för att de är två och små. En annan mamma gratulerade mig och sa att hon själv har vuxna, identiska tvillingar, flickor. En annan av utställarna hade själv fått tvillingar, en kille och en tjej som var ett och ett halvt år och det var deras första barn. Han var ung och frågade hur våra tvillingar kom överens. Jag sa att det är lite sådär, de gnabbas om leksaker, men att det hör till. Vi språkade en stund och han sa att det var roligt att höra om andra som också har små tvillingar. Jag är så glad att William kom först, så vi fick lite förberedelse. Man vet ju att vissa saker går över. Man borde få andra barnet först. 🙂

Så mycket handlat blev det inte, men de små saker vi tog hem, gillades av alla. William sa att den här var godis.

Nu sover alla små barn och allt vore frid och fröjd om det inte vore för att handtaget på vagnen gav efter. Nån liten spring på ena sidan har gått sönder, så att den ena sidan av handtaget är lite lös. Blä också. Vi som behöver vagnen dagligen. Nåja, den går ju att använda, men det gnager mig ändå.

Sådana här dagar önskar jag att jag kunde dela en massa upplevelser med mamma och syrrorna. Speciellt mamma, som väver så mycket. Saknar dig mamma. ♥