Bada, bada, plaskens

Jag brukar inte bada bebblorna när jag är själv med dem. Det svåra är inte att bada dem, för det älskar de, utan när man ska torka och klä på dem, utan att ingen fryser och se till att de hålls torra och inte kissar där de inte ska eller sticker iväg.

Ibland måste man testa ändå, för att se om det går. Jodå! Det är det som är så häftigt.

”Ska vi bada-bada-plaskens”? frågar jag ungarna och de får brått. Väldigt brått. De pekar på badkaret och vet precis vad som gäller. Jag får hålla undan den ena med foten, när jag klär av den andra. ^^

Härifrån kommer man inte torrskodd! Men oj va de är glada. Milja skriker nästan mellan varven. Sen tar jag en i taget och sköljer och tvättar i handfatet. Jag minns att William – torpeden – höll på med samma plaskande, men i nåt skede avtog det. Det här verkar inte alls avta. Men det är klart, varför sluta när man har så roligt?

Pottsorkarna protesterar. Det är inte mysigt att sitta och torka sig på pottan, fast jag tyckte det var en ypperlig idé. Sir Isaac vill inte ha nån dum handduk utan kastar den all världens väg. Så är han ju den varmblodigare av dem också, men även han fryser ibland.

Det pratas hela tiden om vad man inte kan göra, när man har fått barn. Inte om det man faktiskt kan göra, om man bara ids. Kanske inte i allra första början, men ganska snart. Okej, jag kan inte planera Italienresor eller göra maffiga semesterplaner och få en helg ”för att jag är värd det”, som man kan efter en lång arbetsvecka. Men livet är inte slut för att man fått barn, det är bara annorlunda.

Och det här med att vara ensam med twinsen är både roligt och krävande. Man lär sig göra saker väldigt snabbt! Ikväll klippte jag alla naglar på dem, medan den andra stod och rotade i saker i lillvessan. Man badar snabbt, torkar snabbt, klipper snabbt. Det är inget daltande, man göra bara. För att hinna. Ibland saknar jag lite den där omvårdnanden, myssmörja och sånt, men det hinner man när vi är hemma alla fem.

Milja doftade svagt av pappas rakvatten och sånt är ju bara skoj,  men riktigt rädd blev jag när Isaac fick tag i en rakhyvel och den var på väg in i munnen. Då gäller det att vara ruskigt snabb och väldigt lugn! Det gick bra. Men vi har skjutit och skjutit på att fixa ett skåp till den toan, eftersom det har gått bra såhär långt. Nu får vi väl ändra oss!

Förresten så hittade jag ett par underbara gamla bilder, som ni måste se. 😀

Det blev en mysfredag i alla fall. Fast den där Let’s Dance-premiären på fyran fick jag glömma, för det tog en och en halv timme att få Isaac att sova. NU ska jag sitta en liten stund och bara vara, innan natten faller på.