Hoppa till innehåll

Jobb och hemmaliv

12 mars, 2012

Vissa dagar tänker jag mycket på det här med att uppskatta bebistiden. Och jag kämpar för att känna sådär som man borde. Att ”nu är de små och tiden kommer inte tillbaka”. Ibland vet man inte hur man ska göra för att tvinga sig till att njuta, när jag känner att jag bara går här hemma, städar, plockar, torkar, byter bajsblöjor och nej-nejar två nyfikna händer, som vill peta på allt, lyssnar på det eviga gråtandet eller trätandet.

Kanske blev på något sätt mer verkligt för mig, eftersom min mammaledighet tog slut nu. Från och med idag får jag hemvårdsstöd. Föräldrapengen är lite längre för tvillingar, men någon gång tar ju den också slut. Jag har inget jobb att gå tillbaka till och då är det svårare att uppskatta hemmalivet. Just nu får jag mindre pengar, när jag är hemma med två barn, än om jag skulle vara arbetssökande. Och jag tycker det är så jäkla fel! Jag tar ju inte upp två dagisplatser, å andra sidan ”tillför jag inte samhället något”. Det är ju inte sant, jag uppfostrar ju två små individer, två framtidsmänniskor. Och så vill regeringen skära ner så att man ska få ännu kortare hemvårdsstöd, för att driva folk till jobben.

Men vilka menar jobb menar de? Många vill ju vara hemma och väljer det, varför ska man straffas för det? Andra är lite halvofrivilligt hemma, som jag, och försöker leva upp till den där förskönade bilden av hur tuttinutt-gulligt det är med ettåringar dag ut och dag in. Jo, de är hemskt söta, det tycker jag också, men i många bloggar är det BARA det och inget annat och sånt kräks jag på! För det låter, på Facebook, i bloggar och på många ställen, som om de där föräldrarna aldrig skriker åt sina barn, aldrig blir trötta eller arga, för egentligen så är det så ljuvligt hela tiden. Och visst är det det – också. Men varför pratas det så lite i det offentligt, om hur jobbigt det kan vara? Är det tabu att säga att det är tungt att vara förälder?

Nu har jag varit borta från arbetslivet i fyra och ett halvt år. Det är längre än jag nånsin haft ett heltidsjobb (har ju jobbat mer än så, men det har varit tics och blä och halvtid och kämpa vidare). Bortsett från tre månader i skolan, men då var jag fortsättningsvis arbetssökande enligt pappren, eftersom utbildningen skedde i samråd med Kela/Fpa. Ibland blir jag bitter, jag försöker att inte tänka så hela tiden, men ibland kommer de där tankarna fram. Tankar om att jag också skulle vilja ha en karriär. Nån liten en i alla fall. Betyda något utanför hemmet. Att fortsätta vara mamma, en mamma all inclusive. En person utanför föräldraskapet. Det är en välsignelse att man i Finland betalar ut en så lång föräldraledighet, men det har också en baksida. Det är lätt att fjärmas från livet utanför och det blir svårare att komma tillbaka, trots att mammor borde vara de mest eftertraktade: de kan göra många saker samtidigt, man är hungrig på att jobba, man vill göra ett bra jobb helt enkelt och är motiverad på ett helt annat sätt.

Nu ska jag återgå till de små liven, som river sockor, kläder och saker ur lådor, drar i lampor och brevinkast, så kan ni gilla det här inlägget på fejjan. Blädag. Orka. Ja, jag gnäller. Det gör alla föräldrar, även de bästa, även om de inte visar det utåt.

Annonser
12 kommentarer leave one →
  1. Barbro permalink
    12 mars, 2012 12:56

    Tack vare du är så ärlig och skriver som du känner så gillar jag läsa din blogg,för de är ju så här som livet är.
    Härligt foto det sista,de är något som inte är så många förunnat att ha tvillingar,redan tanken gör att man blir slut,samtidigt som man säkert älskar alla deras hyss dubbelt upp.
    Ibland är det bara så jätteskönt att kunna ropa ut (skriva) hur man mår och hur man just nu tänker och känner.

    • 12 mars, 2012 12:59

      Ja, precis sådär är det. Jag tycker inte om att skriva argt i bloggen, för orden finns ju kvar när ilskan är över. Men ibland måste man lyfta på locket, ropa lite och lägga på igen.

      Och egentligen vet jag ju att jag borde lägga den där ilska-energin på barnen, man ska ju klara att ta hand om sin barn när man skaffat dem. Men det är inte alltid lätt för det.

  2. 12 mars, 2012 01:01

    Du är beundransvärd, Bitte. Du klarar nåt som många skulle krokna under. Det är klart att du inte kan känna rosenrött skimmer hela tiden!! Vetdu, när jag läser mina gamla dagböcker från den intensivaste småbarnstiden så är det långt ifrån soliga historier jag hittar. Det är trötthet och trasiga nätter, oro och större och mindre bekymmer. Men vi är igenom, och efteråt kommer en period när du får vara nöjd med din stora insats, för att du gjort allt du förmådde. Här kommer en kram i syfte att inge lite ny kämpaglöd, du gör det så braaa!

  3. Erica permalink
    12 mars, 2012 03:48

    Skål på den saken!! (fotot är super!!:) Kanske har sagt till dig förut att jag också kände mig orolig när jag gick hemma med min dotter och funderade om jag skulle få nåt jobb eller inte.Det var 1994-1995 och lama i Finland.Men visst fick jag så småningom jobb och bra har det gått.Du kommer helt säkert att hitta något som passar dig också,ta det lugnt!! Du är så duktig!!!

  4. En annan kållbybo permalink
    12 mars, 2012 11:08

    Kämpa på – du klarar det väldigt bra! Brukar inte kommentera, även omjag rätt ofta läser din blogg. Men nu råkade du komma in på ett ämne jag jobbar med, politik. O måste bara säga att regeringen inte på något sätt föreslagit nån förkortning av tiden man får vara hemma med sina barn. Däremot är det klart att man måste spara/öka inkomsterrna o inför regeringens ramria i slutet av maj där det slås fast hur man ska göra det här så kommer alla möjliga förslag fram från olika håll. En del mer vettiga andra mindre.

    • 13 mars, 2012 12:51

      Tack för det klargörandet. När jag var yngre sa jag alltid att jag aldrig skulle beblanda mig med politik, det var det sista jag ville. Desto äldre jag blir, ju mer vill jag göra min röst hörd och blanda mig i alla slags liknande diskussioner. Den här gången var mina argument ganska slarvigt framförda, i ilska dessutom, men det fick ju dig att skriva en kommentar, det tackar jag för! 😀

    • En annan kållbybo permalink
      13 mars, 2012 06:34

      I slutet av mars menar jag, skrev fel..

      • En annan kållbybo permalink
        13 mars, 2012 06:36

        Och hoppas att du blandar dig i 🙂 det ÄR viktigt att göra sin röst hörd o påverka, inte kan ju nån annan veta exakt vad du tycker.

  5. 13 mars, 2012 08:06

    oj oj, här räcker en mamma upp handen som också har dåliga dagar med sina barn och inte ser allting rosenrött hela tiden. Vår 2-åring hinner med allt för mycket bus nu för tiden, och 4-åringen har ett temperament som heter duga. Jag lyfter hatten för dig som orkar med detta dubbelt (eller snarare trippelt) upp.
    Klart man ska få klaga och gnälla ibland, så här är det ju i livet, och ingen är perfekt. Förstår även frustrationen med jobbet, sitter själv för tillfället arbetslös, och det tär nog på en. Men det är faktiskt skrattretande att man får mer pengar som arbetssökande än som vårdledig. Även om sonen är under 3 år skulle jag inte kunna tänka mig att bli vårdledig, just pga pengarna. Och hur vrider är inte det?

  6. 13 mars, 2012 08:07

    * vridet

  7. 13 mars, 2012 10:25

    Gällande arbetslöshetspengen vs hemvårdsstödet så håller jag med. Summan jag fick för ett barn var löjligt liten OCH under tiden var jag ju inte officiellt ”arbetslös” jag var inte registrerad som arbetslös enligt TE-centralen och fick ingen hjälp med rådgivning, jobbsök och så vidare. Så ja, jag bytte om till titeln arbetslös och fick mera pengar och mera hjälp.

    På tal om sköta barn och att det inte är en dans på rosor (och inte ska vara det heller) så undrar jag om du läst denhär artikeln?

    Den gav mig ett leende på läpparna i alla fall 🙂

    • 13 mars, 2012 12:49

      TUSEN tack för den där länken, den var ju suverän! Har delat den på Facebook, alla borde läsa den!
      Det ska väl vara svårt ibland, man ska kämpa för det man verkligen vill. Tack för ryggdunkar och förståelse(? :)) för mina utsvävningar i bloggen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: