Om tvillingar och bibban

En vacker, supersolig och halkig, kall, rolig dag är snart till ända. Det var en väldigt glad son jag förde och hämtade vid dagis idag. Nu är det helt perfekt väder att leka ute! Hoppas det förblir så ett tag, så ungarna får fortsätta njuta. Nu är det sent och jag filurar på allt möjligt.

Det är lustigt hur svårt det är att se tvillingarna som två separata individer. Visst, ingen motsätter sig det faktum att de är två, men vi och andra pratar alltid om dem som Miljaochisaac. Inte Milja. Och. Isaac. Under det gågna året, har jag varit ute i vagnen med bara en av dem i taget, två gånger. En gång var jag vid sjukhuset för att Isaac hade konstiga prickar, en annan gång gick jag ut med Milja för att Isaac sov och William ville ut.

Det kommer antagligen att bli lättare att behandla dem som två olika personer. Just nu hinner man inte riktig. Senare har de när de kanske inte likadana intressen eller behov som nu. Just nu äter de samma mat, samtidigt, de sover i likadana sängar, de somnar samtidigt, de rör sig på samma plats och leker med varandra väldigt mycket, fast de har sina egna saker också. Jag kom att tänka på den här skillnaden idag när jag träffade en kompis på bibban, tillsammans med sin lilla A, från babyrytmiken. Hennes busfrö hade redan börjat gå runt och springa iväg och det var med viss oro jag tänkte på tiden framför oss, då det ska börja klättras runt och kasta-sig-nerför-soffan-utan-vetskap-om-fara.

Å andra sidan vet jag ju att det är saker som kommer, men lite i taget. Man föder inte en treåring och det är kanske tur det, för det skulle kanske resulterar i färre barn. ^^ Man växer i rollen, man lär känna sin unge lite grann varje dag. Att ha tvillingar är också att konstatera hur olika varja barn kan vara, fast dom exponeras för samma miljö, samma saker och vi strävar till att behandla dem lika och rättvist.

Bibban, förresten, var en liten besvikelse idag. Hela datasystemet hade havererat, så man kunde varken lämna in böcker eller låna. Jo, vi lämnade böckerna där, personalen tog hand om dem, men kunde inte koda dem i systemet. Det var ingen som kunde låna ut böcker mot att man skrev upp nåt på en lapp heller, det var ganska dåligt! Man påminns om hur sårbart vårt digitala samhälle är och att det också har sina baksidor.

William och jag surade inte för det, utan njöt av vår betalda parkeringstid, genom att ha lite mamma-äldstason-tid, leka i bibbans fina lekhörna och larva oss på bild.

Dagens William:

Jag skojade med honom, på väg till stan:
– Tänk om vi skulle ha en baby till! Då skulle vi bli sex i familjen och då ryms vi inte i bilen!
– Näää, mamma! Det är slut på bebisägg i din mage nu! sa han tvärt.

Amen för det.