Sjukstugan

Hipsu skrev ett inlägg, där hon undrar varför mammabloggar är populära. Ja, det undrar jag också ibland. Å andra sidan är det inte så konstigt: de som bloggar är just i den åldern att de har/får barn och det är väldigt många som känner igen sig. Det finns mycket att dela, ha åsikter om eller bara följa med. Ofta blir ju bloggarna som en följetång, ett ställe man återkommer till för att se vad som hänt sen senast. Sen är det ju så att det är svårare att hinna skriva om andra saker, att ha tiden att skriva nåt riktigt bra, med eftertanke, när man har småbarn. De tar upp hela ens väsen och det är så det är.

En annan tjej skrev att bloggar kanske blir den enda hobbyn man hinner med som mamman. Precis så är det ju! Okej, jag stickar lite ibland, sjunger lite i kören, men det är familjen som är numero uno. Och då blir det mest skriverier om det. Sen förstår jag faktiskt att de som inte har barn, tycker det här med barn, snor, bullar, kakbak eller kräksjukor är ganska onödigt och tramsigt att läsa om. Självfallet, för ens liv är annorlunda. Och det är en himla tur att det finns en massa andra bloggar också. Olikheter berikar.

Idag har vi berikat oss med magsjuka här hemma. Milja och William verkar ha klarat det bäst (hittills) och mår lite bättre, men Isaac, den lille stackaren, kräktes lite då och då hela kvällen, ända tills han la sig. Och jag hörde hans lilla mage kurra, men jag vågade inte ge honom nåt mer att äta, för han kräktes upp ett par skedar fruktpuré och lite brödsmulor på dagen. Och mitt hjärta gråter för att han lider. Och han ville ha en massa vatten. Sen, mellan varven, var han hur pigg som helst och oogli-googlade sig runt halva lägenheten och gick längs väggarna. Men när han blir ledsen och piper sådär jätteynkligt, då vill man bara stryka hans vackra lockar och krama hans stora, mjuka ben och få honom att förstå att allt blir bra, allt blir bra snart.

Förresten, hur gör man när båda bebisarna kräks? Nu vet jag, de gör det bara, man får ha dem utan kläder (vi har en varm lägenhet), man tar bort mattor, man torkar, man tröstar. Tack och lov är inte det här nån superkräksjuka, så man inte hinner med. Än i alla fall.

Vårt sovrum är förresten superpopulärt. Speciellt för att vi har gliddörrar framför garderoberna, så ungarna kan riva ut allt! Det är inte nåt jag tycker är sådär störtskönt och jag har inte kommit på nåt bra sätt, nån spärr, för dörrarna går längs hela väggen, i fyra bitar och sitter ju fast bara uppe i taket och nere i golvet. Ungarna brukar få dra runt en stund innan jag avbryter leken, men idag ville jag inte hejda Milja. Hon lyckades dra ut en låda och ta sig i själva lådan och satt så glatt där och kvittrade och pysslade med mina kläder. Hon älskar filtar och kläder. 😀 Finaste goa tjejen. ♥