Prinsar och prinsessor

Danni beskrev den här prinsesshysterin jättebra. I Nyhetsmorgon serverades det rosa prinsessbakelser, som varvades med nyheter. Vilken ansvar som ligger på en liten babys axlar. Tänk om hon inte vill bli drottning i framtiden? Fast det valet finns väl inte. Jag är ingen hängiven rojalist, jag följer inte så mycket med vart det går eller vad kungahuset gör, men det här barnafödandet vara bara för rörande. Prins Daniel i tårar på Karolinska (där William föddes! ♥). Han är så ”vanlig” så man lätt känner igen sig. Varje farmor och mormor och mamma eller pappa, kan plötsligt förstå samma saker, ha samma känslor som en prins. Det är lite extra magiskt!

Jag vet också att det finns en massa människor som tycker det här är för mycket, att kungahuset drar för mycket uppmärksamhet och att det hela är för mycket. Ibland tycker jag det också. Som när de spärrade av stora delar av Karolinskas parkering, de gjorde plats för massmedia. Det kändes inte särskilt bra, men å andra sidan bättre än att en massa journalister blockerar nödutgångar. Men det finns ju en massa andra som har lika stor rätt till vård – samtidigt. Och de som föder lika underbara prinsessor.

Jag är nöjd. Jag har mina prinsar och prinsessor här hemma. Och jag lyckades storkoka och fixa en paj tillsammans med ungarna ikväll, fast det börjar bli lite bökigt att kocka med twinsen. Däremot tycker de att det är mysigt värre att äta med fingrarna.♥

Isaac tycker det är svårt att gå, hans små ben faller ut åt sidorna och ibland lutar han åt nåt håll. Liten man, gör så gott han kan. 🙂

Dagens William:

– Mamma, för nittio år sedan fanns inga människor.
– Jaaahaa… jaså.
– Det fanns dinosaurier! (han visar stora rörelser med händerna)
– Okej.
– Ja och så fanns det hästar. De springer jättesnabbt efter dinosaurierna, inte före. Efter. Man kan rida på hästarna.
– Men du sa ju att det inte fanns några människor då.
– Jo… några fanns det. *han funderar* Man kan inte rida på dinosaurier! De kan bli arga då.
– Jaha, var finns de då?
– I Afrika!