Note to self: Diskutera aldrig LCHF
Det går inte att vara kompis med nån som är fanatisk LCHF:are, om man inte är det själv. För då får man höra (oavsett vad jag själv äter eller om jag ens bett om råd) att man äter så fruktansvärt fel och att man stoppar i sig ”gifter”. Alltså suck, den här sekten tar aldrig slut och har ingen medelväg. I slutändan finns det inget som är helt rätt för alla, inget som passar varenda individ.
Visst tusan märker väl alla att man mår skit av att stoppa i sig bara potatismos eller ris, men sedan när blev det en dödssynd att äta en liten kolhydrat? Dessutom tror många att man äter exakt noll kolhydrater, även om de finns i liten skala i många livsmedel. Det skulle dessutom vara en helt annan sak om jag hade problem med vikten. Rör på er, njut av livet och ät gott. Rösta för lägre pris på ekologiska varor. Det som gör att man får dåligt samvete, är inte bra för din kropp, lyssna på ditt samvete. Och framför allt; det är en diet, inte nåt att leva på resten av livet.
—tillägg—
Nu har en ”vän” blockerat mig på Facebook, för att han ansåg att jag inte kunde kommentera sakligt och för att jag sa vad jag tyckte: att var och en kan ha sitt, man behöver inte äta likadant. Jag är korkad som ”sticker huvudet i sanden” och inte inser hur farliga kolhydrater är. Vad är nästa steg; att man ska förbjuda modersmjölk, för att det är så kolhydratrikt? Att man ska sluta äta frukt?
Vilken storskurk jag är som ger mina barn bröd, gröt och välling. För om man säger så, låter det som om det är det enda man ger. De kommer att dö av det. Snälla rara, jag har inte tid att lägga på de här meningslösa diskussionerna. Jag har inget emot LCHF, så länge jag inte tvingas äta enligt det. Men jag tycker inte om det här smutskastadet, det här hatet som kommer på köpet. Aldrig nånsin har jag hört folk som bantat med nåt annat, vara så framfusiga. Plötsligt vet alla andra vad som är rätt. Inte konstigt att man blir fundersam. Och alla andra vet bättre än läkarna.
En gyllene regel borde vara det första man lär sig när man byter diet: Ät va du vill, låt andra äta vad de vill. Och normala småbarn behöver inte dieter.
Bittes blogg 
Så rätt så!
Exakt! Man känner sig som en förbrytare om man inte är LCHF are.
Aj du har råkat ut för en millitantbröd-hatare 🙂 Sjäv pratar jag nog vitt och brett om hur bra jag nu mår när jag lämnat bort kolhydraterna. Det är så underbart att inte vara tjock längre. Och god mat gör mig så uppåt och glad och euforisk. Men bra mat, som den jag äter numera, ska ge positiv energi. Inte negativ energi. Jag menar, det är helt fel sätt att kanalisera sin energi om man använder den på att klaga på vad andra äter. Man ska bli lycklig av bra mat, inte surpuppa, hälsar jag din vän ifall han/hon läser.
Annars känns det ovant att höra din version. Jag upplever att det är sådana som jag, som börjat lämna bort tillsatser, lightprodukter, bröd och socker, som brukar få försvara sig. Enklast är att hålla sina matvanor hemliga 🙂
Måste börja med att säga att jag tycker det är härligt att du mår bra! Så ska det vara! Jag tänker på vad jag äter, men med tre små barn i huset och en vegetarian, hamnar man att anpassa lite. Och hela diskussionen började från
http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article1609774/rdquoI-ivern-att-bli-smala-missar-vi-omtanken-om-andrardquo.html
den där artikeln, som handlar om att man är mindre klimatsmart när man äter mycket kött, eftersom kött (tänk själva djurets livstid och foder etc.) tar länge att producera. Nåt måste man ju äta istället såklart.
Jag köper själv riktigt smör och vanliga safter åt barnen, inte lightprodukter, men inte uteslutet. Jag ligger där på ”lagom är bäst”-ribban och jag är inte överviktig (jag är jätteviktig… haha). Men skämt åsido, jag tycker om att diskutera, men inte när det blir en monolog eller nån smutskastning. I det här fallet med den där killen blev jag bara arg och då resonerar man inte sakligt!
Sen startade han en diskussion: ”Kvinnor kan inte diskutera sakligt, debattera”, men uteslöt mig. Det var helt klart riktigt till mig eller så hade han en dålig dag!
Tack 🙂 Jag förstår din frustration.
Jag har ofta funderat varför det är så mycket debatt om lågkolhydratskost och varför det är så mycket känslor med. Alla debatterar förstås inte, men ofta är det jättemycket känslor med när det väl blir debatt.
Några saker har jag kommit fram till. För det första äter LCHF- människor fel enligt skolböckerna och hälsovårdspersonal. Och ingen vill ju klassas som att man äter fel när man själv tycker att man tvärt om äter hälsosammare nu. Så det väcker antagligen känslor. Sen tror jag att diabetiker och andra som haft riktigt stora hälsovinster av att lägga bort kolhydraterna helt enkelt är bittra. De är riktigt arga för att de mått dåligt då de strikt följt kostråd som inte funkat. Själv har jag inte mått dåligt av några kostråd, eller ska jag säga, jag har inte tvingats äta något visst pga sjukdom. Jag bara helt enkelt blev tjock. Gick aldrig ner på den mat jag åt och gick upp de perioder då jag åt t.ex. mycket choklad och på resor. Så summa summarum blev att jag sakta men säkert gick upp.
Det andra är att LCHF oftast uppfattas fel och man hör argument som att det är något extremt och konstigt när man själv tycker man bara äter bra mat. Jag erkänner att jag själv också uppfattade det fel innan jag började. Några extrempersoner kanske äter mest smör och kött, men det är närmast mycket överviktiga som behöver gå ner tiotals kilon. Men de kallar sen också sin kost ”fakir”, vilket säger ganska mycket om vad det är för något. Vanlig LCHF som vanliga familjer äter är däremot helt enkelt att man undviker socker, gluten, tillsatser, sötningsmedel (en del accepterar vissa sötningsmedel som stevia och sukrin), mat med mycket kolhydrater typ potatis och banan och att man inte väljer lightmjölkprodukter utan väljer fullfeta produkter istället. Dessutom ingår en stor kärlek för grönsaker. Man väljer helt enkelt bort potatisen och sätter istället till olika grönsaker. Och man väljer bort lättare mot lite fetare. Min favorit är broccolimos gjord på ett stort huvud broccoli, en tredjedels rotselleri och en stor klick smör. Detta stavmixar jag och äter med mat på samma sätt som potatismos. Till mellanmål äter vi ofta röd paprika som har jättemycket C-vitamin. Mer än i frukt.
Det tredje är att LCHF egentligen också står för en stark eko- och miljörörelse men trots det anklagas för att vara miljö-ovänlig. Ena benet i LCHF är just det här närproducerat och att välja eko eller kött från djur som fått beta ute. Jag tror att ena orsaken till varför jag började med LCHF var just den här miljösidan. Jag blev egentligen först intresserad av närproducerat och ekologiskt och sen gick jag över till att ta bort kolhydraterna. Förra året i mars hade jag en tillsatsfrimånad, på prov. Och det var jättenyttigt. Jag insåg t.ex att det inte var ett så fritt val som jag trodde det här med att äta tillsatser eller inte. Det var ett sjujäkla jobb att undvika dem. Jag lyckades inte helt. Fick skruva ner förväntningarna nog en hel del. Men nu har jag lättare att välja i butiken när jag en gång kämpat mig igenom det. Väljer t.ex. bara en viss sorts kokosmjölk framför de andra med mycket tillsatser.
Vi köper själva två lamm varje höst från en gård i Tenala. Men i år blev det bara ett halvt så jag söker nu bra kött att köpa då lammet är slut.
Så hetsiga debatter grundar sig mest på att det finns missförstånd, tror jag. Mina barn äter Juustoporttis (Pirkkas) turkiska jogurt till frukost och i det lägger jag hemlagad glutenfri mysli som är gjord på nötter, mandel, kokosflingor, hackad dadel och boveteflingor. Till middag äter de t.ex. lax med kokt broccoli, strimlad paprika och en stor klick hemlagad smetana. Till natt-mat kan de äta t.ex. turkisk jogurt med frukt eller ett par avocado. Mellanmål kan vara ägg, sill och rågbröd, frukt, avocado, turkisk jogurt. De dricker getmjölk från en gård, men mest vatten. Och vi har ingen saft hemma, har ingen godisdag (godis äter vi på påsk, jul, kalas och någon gång 70-80% choklad som efterrätt) och barnen har aldrig smakat limsa. Men när vi är ute på resa brukar det ibland bli skräpmat dvs hamburgare och mjölk och lite av pappas franskisar.
Redan det att vi inte äter godis och kex alls hemma (förutom på högtider och då väljer vi också ofta att laga godiset själv) stämplas som extremt 🙂 och det känns lite synd.
En annan sak som kanske också påverkar debatten är att LCHF-människor säkert ofta ätit dålig mat före de gick över till LCHF. Själv var jag ingen hejare på matlagning. Det blev ofta pasta med tonfisksås när vi kom hem från dagis och var vrålhungriga. Det var också ofta mycket smörgåsar. Så det är kanske det LHCF jämför med. Plus att man jämför med folk som äter hamburgare, pizza och dricker limsa varje dag och inte äter grönsaker alls. Så när LHCF-människan framför sig ser ”motståndarsidan” som limsa och hamburgare och debattören på andra sidan ser en biff som simmar i smör och då kan diskussionen bara bli katastrof 🙂
Tack för ditt långa svar! Intressant! Det låter sunt, men som du säger, jag förstår om vissa tycker det är extremt. Hur går det gentemot skola/dagis, för de lär ju inte hålla samma linje?
Du prackar ju inte på ditt val på andra.
Godis och kex klarar man sig utan, det lär ungarna äta när de blir större ändå, eller inte. Då de gör sina egna val. William har en godisdag och ibland har de även fått nåt enstaka godis vid dagis, i samband med att nån fyllt år eller nån speciell grej. Limsa/läsk har vi sällan hemma här också.
Det blir kanske extremt då man gör en så radikal ändring. Det är ett tufft val, jag skulle inte orka med det, jag kan säga. Det handlar om stor beslutsamhet. Men som du säger, när det går till överdrifter och man förväntas tycka exakt lika – och det inte går – blir det bråk och långa diskussioner. Sen finns det ju de som inte klarar av LCHF, de som har problem med galla eller lever och sånt. Jag förstår däremot att man brinner för nåt, när man märker att det ger resultat och man mår bra.
Nej, tar inte så stor stress över dagis och dagmamma. De äter ändå oftast här hemma. Jag har sagt åt dagmamman att jag inte vill att lillan äter socker typ godis, bullar, sockrade flingor och sockrad jogurt, men det vill väl ingen annan heller att en så liten äter.
Det där med gallan är ganska intressant. Vad jag förstått uppstår gallstenar då gallan inte används, dvs då man inte äter mycket fett. Och sen när man plötsligt övergår till LCHF börjar dom röra på sig och det kan göra ont när de sköljs ut. Så om man ätit väldigt lågfett tidigare lönar det sig att börja långsamt om man börjar med LCHF. Sen om man fortsätter äta LHCF får man inga fler gallstenar för gallan används kontinuerligt. Fettet liksom sköljer gallan. Själv gick jag över rätt långsamt och slapp övergångsbesvär. Men det här var nu en parentes i detta.
Alla vill väl ge sina barn nyttig mat och också själv äta nyttigt men det får inte gå till överdrift ! Lite onyttigt kan man säkert äta och ändå må bra, vi får ju i oss via luften och huden en massa skit som vi inte har en aning om !! Livet är för kort för att gå omkring och må dåligt för att andra tycker man gör fel . Äta bör man, annars dör man, äter gör man, ändå dör man….
Jag har också fascinerats av temperaturen i diskussionen. Självklart är det bra att hålla reda på vad man äter, att man äter sånt man mår bra av, annars är det ju läge att göra nåt åt saken. Men ibland känner man sig som om man satt på ett väckelsemöte, coh det har jag gudinog gjort i mina dagar och behöver inga fler (Ö:bottnisk frikyrkobakgrund), vare sig det gäller man eller mitt andliga allmäntillstånd…
MAT eller andliga allmäntillstånd… skulle det ju stå 🙂
Tack Bitte! Jag är oxå så trött på det här! LCHF:are försöker hela tiden truga den här dieten på mej för att jag är diabetiker, och verkar inte acceptera att jag inte vill! Råkade bara nämna LCHF (skrev varken bra eller dåligt om det) i ett blogginlägg för några veckor sedan och det gick så långt så jag måste radera hela inlägget för det regnade in kommentarer till bloggen (kanske det förresten var därför hela bloggen.fi började strula sen 😉 ). Jag tycker alla ska få ata vad man vill och inte truga på en massa dieter och annat på folk man inte ens känner. Amen. 🙂
Jag har ju ätit enligt LCHF en längre tid, gick ner i vikt och hade energi så jag hade kunnat dela med mig åt andra. Jag mådde bra helt enkelt. Men sen började jag läsa runt lite på nätet och hittade en artikel om att nedstt ingat av kolhydrater sänker seratonin-nivån i hjärnan… Jag kände inte av detta, men fick mig en tankeställare… Hur bra är det här egentligen? Så jag håller med dig Bitte, sunt förnuft räcker långt. Ät av allt, mindre av kolhydrater. Jag vill inte lämna bort frukter, men äter mindre utav dem nu än tidigare. Var och en ska definitivt få bestämma själv, vars ensak vad man stoppar i sig!
LCHF väcker många känslor hos människor.
Jag tror på LCHF, för mig vore det perfekt… men kolhydratsugen som jag är slinker jag hela tiden ner i diket. Det jag mest märkt av, är att man ”rackar ner” den som äter enligt LCHF och många verkar ha en väldigt snedvriden uppfattning om vad LCHF egentligen är. Jag är också trött på att bli ”rackad ner på” för att jag tror på LCHF.
Det verkar som om de flesta inte uppfattat att LCHF betyder lågkolhydrat och inte No Carb. Personligen äter jag mera grönt med LCHF än jag äter annars… och det räknar jag som en enorm fördel. Andelen proteiner är på samma nivå som det är när jag äter vanligt.
Jag kommenterade också inlägget med LCHF skriverier som togs bort på en annan blogg. Instämmer med den bloggskrivaren (som jag läser regelbundet, men sällan kommenterar på) att man inte ska truga på nån annan sin egen livsstil. Såg inte mera än några av kommentarerna som skrevs då, bland annat några av mig. Jag försöker skriva mina inlägg i en allmän ton, men då det skrevs av bloggkommentatorer att det inte finns läkare i Finland som rekommenderar LCHF ville jag bara få kommentera att det nog finns sådana, till och med i min egen kommun. Rätt ska vara rätt när det gäller sådan fakta 🙂 Jag hoppas att bloggskrivaren inte tror att jag försökte pracka på när jag försökte informera. Blev nog lite fundersam när inlägget togs bort…
Här i Finland finns det läkare som tror på LCHF och de som helt följer de allmänna rekommendationerna (som jag tycker att borde uppdateras på samma sätt som de gjort i Sverige). LCHF borde vara ett alternativ i diabetesvården för den som så önskar. Den som inte vill pröva ska ha all rätt att låta bli. Men det är inte roligt att fara till en dietist som endast har den ”smala” synen på hur man ska äta. Jag hatar helt enkelt att bli idiotförklarad för min åsikt.
För mig borde LCHF inte vara en diet utan en livsstil… men dit har jag inte nått. Hos oss äter vi både vanligt och LCHF när jag försöker eliminera kolhydraterna från onödiga livsmedel. Mina kolhydrater kommer då främst från mjölkprodukter och grönsaker (som jag faktiskt äter massor av då).
Mitt blodsocker hålls bättre i skick med LCHF (ja, jag har problem det) och det blir en jämn kurva istället för att hoppa upp och ner. Långtidsvärdet när jag kört LCHF en längre tid blir mycket bra.
Det finns LCHF-anhängare som jag inte tycker om att läsa (jag läser mycket sällan A.Dahlqvist för jag tycker hon är så ”böuko”), däremot tycker jag om Anna Hallén och rekommenderar alla att läsa hennes blogg. Hon skriver mycket om att man måste lära känna sig själv och lära sig vad man klarar av. Kostdoktorn tycker jag också att är saklig.
Ingen människa är den andra lik och alla måste hitta sin väg. Men visst tycker jag att det är underbart att läsa om människor som börjat må så bra med LCHF, som klarat av att lämna bort mediciner och som helt enkelt fått ett nytt normalt liv. Det finns alltså hopp även för mig 🙂
Jag hoppas att jag inte uppfattas som fanatisk med min syn och med denna kommentar. Det finns fanatiker inom alla områden, besserwissrar som alltid har rätt… som inte kan tillåta andra att ha andra åsikter. Det finns sådana bland lchf:are, bland LCHF-hatare, bland vaccinmotståndare, bland vaccinhatare, bland vegetarianer, bland sporttokiga, bland kristna, bland ateister… ja… inom alla områden på denna brokiga jord.
Denna kommentar blev lång… bland det längsta jag nån gång skrivit… men då det är så svårt att få det skrivet i en kortare variant. Tacka vet jag tillfällen när man kan diskutera i lugn och ro ansikte mot ansikte med varandra trots att man kanske tror olika. Alla människor får tro som de vill bara det går att acceptera att man tror olika.
Tusen tack för din långa kommentar!
Det är skillnad på att vara fanatisk och att tro på nåt, att satsa helhjärtat. Och som du skrev till sist också, att accceptera att man är olika. Det summerar vad jag tycker. Intressant att du inte gillar Dahlqvist, jag tycker också hon är ganska extrem i sina uttalanden.
Inget passar alla, men alla har sitt. Däremot är det helt självklart att ingen mår bra att t.ex. jättemycket sockor, vitt bröd eller bara pasta. Det märker man ju i kroppen direkt.