Skip to content

Små fingrar

17 februari, 2012

Vissa mornar vill jag ligga och dra mig. Jag lägger ner tvillingarna på golvet, låter dem stöka runt en stund. Det tar inte nån lång stund innan de hittar nån förbjuden sladd eller nåt plagg i klädskåpet och så vips, är man uppe! Det är som det där larmet som Kalle Anka hade i husvagnssemester, med täcket som piskade honom på rumpan. Fast utan badkar med blixtlås. Istället är det magiska tvillingfingrar som petar på allt, allt! 🙂

Vi äter frukostgröt och delar bröderligt på Bah!:en. Det är nämligen ingen fröjd att äta själv, då får man två stycken ylande småvargar efter sig, som försöker nå allt man har!Vi ser på morgonnyheterna och vädret. Jag plockar i tvättmaskinen och Milja drar ur. Det är så roligt med kläder! Isaac har inte alls samma intresse för det. Milja däremot, gömmer sig, ”klär” sig i allt som hon kommer åt; storebrors kalsonger, vantar, jacka, måttband, min bh, små snören – det ser ruskigt kul ut. Sen ställer hon sig upp vid en lämplig hylla, eller går lite längs bordet. Plötsligt kommer hon på att hon inte vågar gå ner, så hon står och gråtskriker tills någon (läs: jag) tar hennes hand.

Isaac har kommit på nåt nytt prat. Han pratar sju stugor fulla. Ättäh-ättäh-ättäh, säger han och mycket annat som jag inte riktigt kan tyda. De drar i tvättkorgen, toapappret, de följer alltid med när jag är på toa. Det är oftast en stycken Isaac som dyker upp först, med världens största leende: Mamma, jag hittade dig!

Ibland tänker jag bakåt fyra år. Och fyra år framåt. Förr kunde jag inte tänka mig hur det skulle låta när William pratar. Numera är ju det en självklarhet (han är för go den gossen, han har gått hela kvällen och pratat om grustabletter och sin pizzeria, som han har i  sitt rum. Och så säger han Muna! med hög, gäll röst med jämna mellanrum. ”Mamma, hör! Muna! Muna!” ) Haha!

På tal om klä sig. W ska på barnkalas imorgon, till en tjej. Han leker mest med tjejer. Han ville ha en prinessklänning. Nu förbereder jag mig mentalt på att nån av de andra ungarna (eller föräldrarna?) ska tycka han är pinsam eller flabba åt honom. Ungar kan vara riktigt elaka. Fast jag hoppas på det bästa och tänker på det där man brukar säga: ”Mess with my kids – you’re messing with me!”

Annonser
One Comment leave one →
  1. 18 februari, 2012 08:05

    Låter nästan som om du skulle beskriva en dag hos oss, minus en 4-åring då förstås 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: