Turkos, blå och en rosa

Igår lärde jag mig att smältvattnet som kommer från glaciärerna, det som tar med sig material inuti isen, kallas glaciärkräm. Det tyckte jag var lustigt. Det färgar floderna mjölkblåa, ungefär som det här underbara garnet. Färgen heter också, väldigt passade, Glacier. Ska nystas, men inte än, för jag beundrar det bara i hyllan ett tag till, och bli sockor.

Min mörkblåa/turkosa sjal växer. Och växer! Det går snabbt, när man kan. Mönstret heter Shetland Triangle Lace. Snart har jag stickat upp en härva och jag tänker fortsätta på en till. Men min leverantör skickade fel färg, så jag väntar på en korrigering. Jag skickade tillbaka härvan i fel färg i måndags. Blä, tråkigt att vänta så länge. Kanske imorron?

Andra turkosa saker som är fina, är de här skorna från Ripcurl. Mumzie, säger jag bara, men vägrar punga ut med nästan 100 ege. Så jag tittar och njuter. Bild från brandos.fi.

Såhär i stickväg, med turkos touch, kan man nämna det här påslakanset:et från Anttila/netAnttila. Ganska snyggt, fast jag föredrar egentligen prickar och ränder.

Lagom budget: 7 bröder-nyheten, en av vårens färger. Det är bra att det är andra som älskar turkost!

Det här är inte turkost, det är blått. Jag köpte tröjan till Wili och han älskar den. Så jag köpte en till, fast i orange, för det är olika färger, beroende på vilken bokstav man tar. Från H&M. Och på tal om bokstäver läste vi Östens ABC-saga ikväll. En given framgång, killen älskar bokstäver och jag tycker det är stormbra!

Okej, såhär är det. Jag passar inte i rosa. Det gör att jag ser ännu mer genomskinlig ut, med min ljusa hud och med mitt röda hår. Men ibland struntar jag fullkomligt i det och blir kär i ett litet plagg för 9,90 och bara måste ha det, för att det är så laxrosa och fullkomligt. Man kan vara lite rosa ibland också. Fast man älskar blått.