Pillertrillaren
Jag har en medicin för mina tics. Genom åren har de hopats, dussintals försök, men alla har haft några knasiga biverkningar så att man känns sig som en zombie eller blir deprimerad eller till och med fått mera tics. Andra har jag somnat av.
Förra gången jag var på TYKSen tyckte läkaren att jag inte behövde nåt förnyat recept, utan bad mig kontakta sjukhuset sedan när jag behöver ett nytt. Vilket är nu. Jag har en ny kontrolltid i februari, men medicinen räcker inte riktigt dit. Så jag ringer och frågar om de kan förnya receptet eller om det finns något slags e-recept.
– Nej, vi har inget e-recept, svarar sköterskan efter att jag ringt ett par gånger, utan att nån alls svarade, inte ens en maskin.
– Det är faktiskt så att man borde vakna lite tidigare än när sista tabletten är tagen, säger hon sen.
– Men den är ju inte slut, inte än och ni bad mig göra såhär, säger jag prompt.
– Det är meningen att man ska komma till läkaren för att få ett förnyat recept.
Och jag blir arg, fy va arg jag blir! Visst vet jag det, men förra gången blev jag ju ombedd att ringa när medicinen var slut. Vad är det här för u-land vi bor i? Vad är det som är så svårt? Jag säger åt henne att jag struntar i alltsammans, att det får va, jag säger att jag kan komma dit och ta med mig två små barn, men då kommer jag inte att ha så mycket tid för att prata själv.
– Neeej, vi fixar det här. Jag säger åt honom att skriva ett nytt recept, svarar hon plötsligt och vänder helt.
– Jag säger åt honom att han postar det redan idag, så det hinner fram.
Jag tackar och avslutar samtalet.
Wtf? Varför ska man behöva bli arg över såna där saker, när man gör som man blivit tillsagt och va är det för sätt att inte ha e-recept när det funnits i Sverige i hundra år? Är det Ryssland vi lever i? Jag springer ju där två gånger om året, men det räcker tydligen inte. Jag blir så less på sånt här sjukhusjidder, för det finns hundratals patienter som säkert har det här problemet och inte kan röra på sig eller vad man nu har för orsak. Ska det vara så svårt att man ska bli arg?
Bittes blogg 
Den där ”det går inte att göra”-attityden som eg. betyder ”vi vill inte hjälpa dig” är så vanlig. Antagligen har de fått sådana direktiv. Och så har de helt enkelt för lete ti ger …
Man kan ju funnder. Det kan också hända att folk har missbrukat det där systemet.
Kanske hon hittade nån markering på datorn om att du faktiskt SKA ha det som du sa men ids inte erkänna? ”The computer says…. yes?”
Haha, vem vet.
Jamen…vaddåå?? Rena öststatsfasoner 😦
Som sagt…vi har e-recept…Man ringer läkaren..som skickar recept till apoteket…i samma stund…man går till apoteket o hämtar ut…
Däremot har vi nu med den fria marknaden fått nya apotek som inte säljer just din medicin..eller en annan ”likvärdig” men som alltid skiljer sig på ngt vis…och här får man bråka…Varför man nu skulle privatisera apoteken just…
Det är inte bara att gå till närmaste apotek inte ..
Finns det ingen alternativ medicin för detta?? …utan biverkningar?
Kramar G
Ja precis, jag har ju bott i Sverige för många år sen och då var det så. Man blir så paff över nåt så ”gammaldags” som att skicka nåt recept per post.
Den här medicinen behöver jag ibland och den ger minst biverkningar av alla jag testat. Jag har testat en hel del hälsopreparat, huskurer och avslappning och meditation och laserbehandling och dittan dattan, men när felet sitter i skallen (alltså tourette är en defekt som ger ut felaktiga nervsignaler, och framför allt för många, enkelt sagt) så är det inte så lätt. Kramis!
Låter som att sjuksköterskan du pratade med hade vad finnarna skulle kalla pätemistarve… Jag blir också fullständigt rabiat över sånt här, det är ju fullständigt onödigt iom att det ju gick att ordna hur lätt som helst!
Ja, för jag kan ju gå dit, men varför ska det behövas för ett fjuttigt recept, som är samma som jag haft i åratal dessutom? Inget är ändrat, jo en sak – lägre dos. Jag vill helst inte ha nån medicin, men det är bättre ändå med nåt, har det visat sig. I perioder.
Just det där har jag konstaterat många gånger (fast jag då har andra problem)
Att det är först då jag har blivit arg, som det plötsligt har löst sig.
Och det gör mig också så irriterad..för tänk på alla som är för sjuka för att orka bråka, och som sku ha behövt bråka för att få hjälp..
Jag tänkte precis samma sak. Det brukar vara svårast för den som är mest sjuk att få hjälp. Hur galet är inte det?
Jaaa… nog är det väl själva fan (sorry) att det aldrig tycks bli bättre!! Tycks vara svårt att få saker att löpa smidigt. Sorgligt att man måste bli arg för att komma någon vart, ja!
Tur att det fixade sig tillslut! 🙂 Ha en fin dag!!
Ja, det är tråkigt, men det var ändå bra att det fixade sig, som du sa! Det är många äldre som säkert ringer dit (det är neuropoli) så de kanske har fått nog av knasiga människor? 😀 Tack, ha en superdag du med!
Jag har funderat länge på en sak. Du har ju sagt att du har tics, men hur utmärker dessa sig i vardagen? och vilka tics har du? skulle va intressant med ett inlägg om hur de upptäcktes osv, kanske du gjort ett sånt inlägg och kan länka till det?
Jag tror jag hade ett, eller flera såna inlägg, men det var faktiskt flera år sedan. Det finns inte kvar på nätet. Jag borde kanske göra ett nytt. Förresten så kan man se en hel del i Outsiders, om man orkar se det.
En lite halvrolig grej måste jag passa på att berätta, såhär i ticssammanhang. Jag har ett slags harkeltics, som att jag hostar till snabbt/harklar mig. När vi satt och åt ikväll sa William:
– Du låter som en varg när du gör såhär.
– Menar du såhär. *kröouh* Jag kanske är en varg och ni är mina vargungar.
– Neee! Du är en människa!
Vilken medicin använder du för tics ?
Jag använder Rivatril (Iktorivil heter den i Sverige) och har haft Absenor en längre tid, men den andra tog jag helt bort när jag blev gravid första gången. De är egentligen anti-epileptika.