Inte utan min dotter, del II

Egentligen är jag trött och frustrerad på de här tornadona som bara har gråtit idag. Och hela natten. När jag äntligen just hade somnat, var det nån av dem som grät. Inte ens i stora sängen var det bra. Nappar fastnade i mitt hår eller små, varma händer. Jag fick hela tiden hålla Isaac, för att han inte skulle rulla över Milja eller kicka henne i ansiktet.

Dagen fortsatte som en gråtig dag. En riktigt ledsen dag. Jag snorar, bebblorna snorar. Jag byter en riktigt läskig bajsblöja på Milja och precis då hasar Isaac sig fram till golvsilen och hittar en del av mitt hår, äckligt och kletigt i silen.
– Blä, nej, aj aj, kakko, säger jag med en halvnaken Isaac på ena armen och hoppas att han inte kissar på sin syrra.

Sen var det tvärtom, att Milja lyckades hitta några hår (fast jag hade rensat silen) när jag bytte på Isaac. Efter det stack hon iväg och jag måste ju byta färdigt på Isaac. Jag var rädd att hon skulle välta nåt, för helt babysäker är inte vår lägenheten. Hon störtgrät, för hon hade hittat dammsugaren. Den var läskig, fast den var avstängd. Och stackars små huvuden, ungarna har ramlat och slagit i dem lite här och där. Jag hinner inte riktigt med.

Men det går ju inte att vara arg på de här små liven. De är ju för söta. Milja tror att alla saker är mössor. Hon provar snören, kläder, kameraremmar, tomteluvor och är bara för bedårande. Jag och Milja läser ”Knacka på” och Milja knackar med hela handen. Bara vi slipper den här förkylningen, sover de kanske bättre igen. Det är tungt med två, men det går bättre när man sover – och får mat och kaffe.

Vi gick en sväng till affären och köpte yoghurt och mazariner. Det var rätt trevligt att komma ut och ungarna slocknade direkt. Och vaknade såklart så fort vi var hemma. 😉