Brev till mormor, #2

Hej mommo!

Hur har du det i din himmel? Svävar du runt på ditt moln med guldkant utan värk? Jag hoppas det. Jag kom att tänka på dig ikväll när jag stod framför enorma klädhögar. Du var så noga med allt, bland annat kläder. Du och mamma lärde mig stryka skjortor. Ni lärde mig vika lakan och du var noga med att sömmen skulle komma på innersidan, man ska vika påslakan och underlakan olika. Jag tänker bara meddela att jag kan göra sådär som du, men att jag slarvar. Och du ska inte vara orolig för det.

Det är bra att vara noggrann, det är inget fel på att stryka alla sina kläder, även näsdukar, som du gjorde, men jag orkar tyvärr inte. Du förstår, jag är hellre med min familj, tittar på tv eller stickar nåt skoj, än att slita strykjärnet. Och jag har förstått att alla gör på sitt sätt, som det passar dem bäst. Och ja, jag måste medge att jag är lite lat på den fronten.

Men du skulle se dina barnbarnsbarn! De lever och frodas. Tänk, jag fick tvillingar och de har lite lockigt hår, precis som du. Visste du att William heter Sidney i mellannamn, precis som moffa. Jag tycker det är så fint med alla gamla namn. Du skulle säkert slå ifrån dig och tycka att alla är gammaldags, med alla Estrar och Astridar som kommer tillbaka.

Jag tänker på dig, fast det är många år sen nu. Jag saknar dig. Det är så mycket jag skulle vilja visa dig. Det skiljer nästan exakt hundra år på din och tvillingarnas födelsedag, kan du tänka dig? Ja, det är bara en månads skillnad! Är det inte coolt? Och jag skulle vilja visa dig allt som jag stickar, det skulle du ha tyckt om. Jag skulle vilja visa dig saker jag skriver, för det tyckte du också om. Du skulle se din dotter, vet du hur mycket fint hon väver? Det är helt otroligt! Ja, säkert skulle du ha haft en massa åsikter, som man har som mamma, men du skulle ha varit stolt! Och hur många tal, verser, farser och annat, skalderade du inte med Marthaföreningen och allt du var med i? Jag har läst en del. Du borde ha haft en blogg!

Jag skulle vilja förklara lite med för J-syrran och L-syrran hurudan du var. Vilja visa din kärlek. Men kanske skulle den ha varit för svår att se, genom all smärta och reumatism. Du kan kanske säga hej till dem i nån liten dröm?

Jag tänkte bara säga hej, egentligen. Och säga att du fattas mig. Kan du hälsa de där uppe att de väntar väldigt länge än, med att ta min mamma också, för henne behöver jag sällsynt mycket. Jag drömde härom natten att någon fann henne livlös, som när man sover, och jag grät och grät. Jag vet inte varför, det var nog bara en dålig dröm. Det var inte roligt.
Okej, det var allt för den här gången. Vi syns!

PS. Jo, förresten, jag har en sång åt dig. Kram. DS.

http://www.youtube.com/watch?v=Hx4RsCfL_fA
[Sarah McLachlan – Angel]

PPS. Det sägs att jag liknar dig. Jag håller på att få dina kinder och ditt avlånga ansikte. Jag tycker du var snygg. Och du var med i en kalender i år, tänk det, det var coolt. Vi minns dig. Du lever genom oss, jag lovar. Men tyvärr kunde jag inte lova att sätta ner den där blomman på din grav. Kanske det går bra med en blogg? DDS.