Rådlös men inte brödlös
De senaste veckorna har ungarna börjat matvägra. För det mesta är det Isaac som krånglar. Nu vet jag inte längre vad jag ska hitta på. Var det såhär med William också? Jag har faktiskt glömt. Han krånglar ju fortfarande ibland och jag försöker att inte tjata för mycket på honom, så han inte får nåt mattrauma, men det är inte så lätt.
Milja äter bra ibland. Eller börjar bra. Fem, sex skedar, sen börjar hon spotta ut maten. Jag undrade ett tag om hon var nyfiken på maten, om det var därför hon ville ha den i handen. Men nu fortsätter det bara. Jag låter dem äta lite fingermat, men kanske man borde låta dem äta mera? Och hungriga är de ju. Eller? Isaac verkar jätteivrig, men när han ska ha första skeden, vänder han bara bort huvudet. Det enda undantaget är om de äter efterrätt/frukt.
Det känns jättetråkigt när man försöker sjunga, leka och göra en massa saker, för att en sked ska gå in. Så ska det ju inte behöva vara. Jag vet inte vad jag ska hitta på. Om jag ger dem brödsmulor så försöker Isaac få in bara brödet i munnen. Han är skitsmart, det är det som är grejen. Medan jag sedan försöker locka Isaac med maten, hinner Milja dra i hans haklapp kleta mat på honom och sig, leka tittut med sin egen, nersölade haklapp och så sitter man där med grönsakspuré överallt.
Jag vet ju att det är såhär, men det skulle inte vara en så stor grej om de åt. En gång av tio går det bra, som bäst. Det att jag inte gillar mat så mycket just nu, bottnar nog i det här bekymret att de inte äter. Tips?
Bittes blogg 
Kom på det då du hade kommenterat min blogg..att fast jag sa att de äter bra, så är det ju inte riktigt sant. Jag tar ju faktiskt till en hel del knep 😉
Sku det t.ex hjälpa om de fick varsin sked och fick försöka äta själva? Hos oss går det lite bättre då. Klart som korvspad att de klottar MASSOR, så man måste vara tålmodig å låta dem göra det. Då lyckas man köra in en sked mellan varven.
Sen brukar vi faktiskt åxå titta på en massa barnvisor på Youtube då vi äter. Då glömmer de lite bort att krångla med maten.
Sånt som babblarna (http://www.youtube.com/watch?v=ffNfr_ZAFjM) till exempel 🙂
Jodå, de får klotta, men inte bara det! Det måste gå in mat också. Jag försökte ge dem bröd som belöning, men jag vet inte om de fattar det här med belöning än. Ska testa med skedar, det lär i alla fall vara roligt i början. 😀
Tips, nja. Vi kör också distraktionstekniken och strör ut brödsmulor som om man försöker mata ett gäng hönor. Men jag tror kanske också att det hör ihop med barnets medfödda humör och att det inte är så mycket man kan göra. Äldre sonen höll ju på att svälta ihjäl ett tag för han gillade inte att äta (HUR kan man ogilla det?). Men det klarade sig sen när han lärde sig dricka mjölk, äntligen äntligen. Han är fortfarande ganska liten i maten.
Det verkar vara jätteolika. De äter ju samtidigt och samma mat, men lite olika mängder ibland, fast man försöker mata lika mycket. William åt som en häst när han var 1½, men sen kom det lite motgångar och det har svängt mycket. Han är inte heller stor i maten och äter inte heller så mycket godis. Men chips, det går in!
Låt dem äta själva! Klottigt som sjutton, men förr eller senare ska de ju börja. Melker började äta snabbt själv (minns inte hur gammal han var, men jag tror han var i samma ålder som twinsen) och numera äter han allt själv. Klott, klott, klott, men man kan ju passa på äta själv så länge.
Oj blä, säg inte sådär. Eller jo, jag vet ju att det kommer, men man stretar ju emot. Tills man är där och vänjer sig och det blir en rutin och då går det faktiskt ganska bra. 😛
Kanske de skulle vilja ha lite mer smak? Creme fraiche, fetaost, parmesan… gröna ärter kanske. och inte så mycket mos, snarare hackat. smörgås med lite luomu leverkorv… och massa smör i allt! deras njurar klarar den sortens mängder salt nu.
Jag tänkte faktiskt på det. Kanske de är trött på samma slags mat? Man vet ju inte med såhär små. Lite salt äter de redan. Får fortsätta prova saker. Från rådgivningen fick vi tipset att ge lite naturell yoghurt och sånt från 10 månader, så det ska testas.