Dagar då man hinner med allt

Det var en strålande soluppgång i morse. Morgonrodnad måste vara ett av de finaste orden jag vet (på svenska).

Ungarna var glada. Vi kollade nyheter och väder, beredde oss på slask och snöfall, men det blev inget sånt. Så bra! Om den här vintern skulle hålla sig där mellan fem och tio minusgrader, som det har varit, så vore den perfekt!

På eftermiddagen går vi ut. Det är ganska ojämnt och skumpigt på gångvägen. Isaac blir sååå trött så ögonlocken ramlar ihop. Han somnar nästan alltid snabbare i vagnen än sin ystra syster.

Här får man förhandsrösta! Milja funderar på vem hon ska rösta på, om 17 år. Eller vem som ens ställer upp då. Och så kanske hon funderar på varför morsan inte får tummen ur, och tar tillbaka det där finska medborgarskapet (också) så det blir nåt röstande.

Vi filosoferar vidare om livet, när vi tar en längre väg hem än vanligt, för att gå lite längre än bara affären.

… och passar på att beundra årets första videkissor. Jag tycker de blommar väldigt tidigt i år. Och busken har fått roliga snöhattar.

Hemma lekar jag Halv Sex Hos Bitte och trixar ihop lite burritos, chimichangas. I hopp om att William också ska äta. Han äter lite. Nästa gång kanske jag får fylla dem med knackkorv istället?

Innan det blir kväll och nattlåthej, hinner vi med en skridskopremiär för W:s del också. Men så släcker de plötsligt lampan! Hmpf, vad är det för sätt? Fast helt kolmörkt blir det inte, gatlamporna är på.

Jag somnar med ungarna, halv nio, helt utschasad. Jag önskar att jag kunde somna för natten såna där gånger, istället för att vakna två eller tre timmar senare. Å andra sidan nojsade twinsen på och ville inte riktigt somna, så det blev lite rörigt.

Det enda jag egentligen inte hann med idag, var datorn, förrän sent på kvällen, men det är ett sundhetstecken.