Bah som i bröd

Det var en sömnig morsa som stod och tärnade grönsaker i köket i morse, med två halvglada bebblor runt fötterna. Det kändes som om de har vaknat hundra gånger inatt. Isaac var ledsen och ville inte somna om. Inte halv tre, inte fyra, inte halv sex. Stackarna, de måste ju vara trötta de också av att inte få sova. Jag tyckte inte att jag sov nåt, men det måste jag ha gjort, för jag minns vad jag drömde i ett skede; en blandning mellan nåt från Sex and the City och nåt om mina vänner, i ett konstigt hus som hade massor med rum och massor med barn/ungdomar.

Det är skönt att få krypa ner med varma bebisar och skönt att de sover samtidigt på dagarna. Inte alltid, men för det mesta. Det är superlyx. Och Mika tog alla tre ungarna till fammo&faffa på kvällen (tack för det! Det är bra att ni finns!), medan jag skurar, städar, bär ut papper och hinner äta lite i allsköns ro, utan att nån kom och bad om att få ”BAH!” (bröd) som Isaac säger. Fast det är rätt så charmigt det också. Det är ju så med ensamhet, att det är kul ett tag, om den är självvald. Men inte om man måste vara själv en längre tid.

Milja, den lilla liljan, leker tittut själv med trasan. Ibland blir hon stående länge på knäna och man hör hur hon blir lite upprörd, för hon glömmer att dra bort trasan och blir skaj! Sen blir hon så glad när man hittar henne. Både hon och Isaac säger Titta! och Tutti, eller nåt som låter ungefär som det. Vill man hitta alla nappar i huset, ska man placera Isaac på golvet, han har en garanterat fungerande nappradar och han vill gärna ha två i taget. Så man kan byta om det behövs.

Isaac kan egentligen krypa, men han orkar liksom inte. Han drar sig fram som en ål på magen. William säger att han simmar. Fort går det, även på mattor! Vi funderar fortfarande på det där med att rulla in ungarna i limrullepapper. Tänk så rent det skulle bli på nolltid. 😉