Mirakelungarna

Jag har funderat lite på hur jag ska göra för att få ungarna att fatta att de ska sova en längre tur på dagen och inte tre små. Nu behöver jag inte fundera längre, för ungarna löste det själva. Så om nån frågar mig hur jag gjorde, så vet jag inte! De små liven vaknade visserligen vid vid halv sjutiden, men efter en mjölkflaska somnade om och flyttade således sin första sovtur, ihop med nattsömnen.

Alla är glada idag! Ungarna och jag kockar i köket. Och storstädar. Jag tar loss alla tre mjukdelar på Brio-stolarna; det är tre lösa dynor per stol. Tvättar och torkar. Brer ut. Det är sånt jag visserligen torka av varje dag tre gånger, men det är lite pilligt att få bort och sätta tillbaka dynorna helt, plus att de blev blötare än vanligt nu. Men så skönt att få dem riktigt rena! Ungarna upptäcker luckan under ungen. De hålls i köket medan jag plockar i och ur disken och de äter snällt sin mat. Vad är det här för barn? 🙂

Huset är dammsuget, diskmaskinen avkalkad och avfettad (eller vad man nu ska kalla det; jag köpte ett medel som man kör i en tom maskin, för att få själva maskinen renare) och allt bara funkar. Vi har kokat en bautagryta med mat, som räcker till nästan tre dagar. Dessutom fick jag ett meddelande av min vän L, som undrade om vi behöver en babypulka med stöd. Jag som just hade funderat på det!

Och ungarna sover två timmar på dagen. De somnar nästan samtidigt och jag tänker att jag bara ska krypa ner en liiiten stund mellan ungarna, för de ser så sjukt gosiga ut. Så somnar vi där i en enda mysmysig hög.

Ikväll börjar körövningarna igen, så jag är gladglad! Mika är också glad, han fick äntligen testa sin julklapp, Icebugsen. Alla är glada!

Kanske är det egentligen så att alla är mirakeldagar, men man märker inte det. Var dag en gåva och varje frisk barn, en ännu större sådan.