Skip to content

Att läxa upp andras barn

10 januari, 2012
tags: ,

Linn skrev ett bra inlägg om hur andra vuxna, äldre och yngre, lätt dömer och läxar upp barn. Barn – eller föräldrar – de inte känner. Jag erkänner, jag har tänkt och tänker ibland samma sak, det beror lite på vad det gäller.

Men jag har ändrat mig, angående att döma andras ungar! För man vet inte vad som har hänt alldeles nyss, vad som hände under dagen. Kanske har ungen värsta trotset och skriker sig genom hela affären och man måste faktiskt handla, för att man är själv? Kanske barnet är ledset och inte alls vill lyda, hur man än försöker, när man har händer och armar fulla och upptagna.

En kompis skrev nåt på Fejjan för ett tag sedan, om att ett barn ville ha ekologiska bananer, men mamman nekade. Tänk om det var så att ungen alltid vill ha bananer, men aldrig äter några? Eller att det faktiskt rörde sig om en girig morsa, som ville spara pengar och det krisar på kontot? Eller vad som helst. Det vet vi ju inte.

Det är så lätt att döma, utan att ha sett eller hört hela storyn.

Det är däremot en annan sak när det kommer till vad barn själva säger. Som i sandlådan för ett par år sedan, mitt i Åbo, när en kille i fyraårsåldern började opponera sig mot att William (då knappt tre) pratade svenska med mig. Började säga att det är ett fult språk och jag minns inte ens allt vad det var. Vi pratade ju finska med honom! Men jag fattar att den där killen ville förstå allt. Men då undrar man vad föräldrarna säger om oss, svenskatalande bättre folk. I såna fall, tycker jag det är läge att säga ifrån.

Annonser
7 kommentarer leave one →
  1. 10 januari, 2012 09:24

    Hmm.
    Vad det gäller folk som läxar upp föräldrar och barn i onödan så får man väl bara ruska av sig det och tänka att ” ja ja …”
    MEN
    sedan tycker jag det är BRA när vi vuxna SER barn och ungdomar, uppmuntrar men också korrigerar dem när de gör fel. Man får säga till andras barn när de går sådant som inte är ok. Kan inte släppa tanken på att mycket av barns och ungas illamående av idag beror på att de inte är sedda och bekräftade, osynliga.
    Hamnade litet off topic här eller så inte. It takes a village to raise a child, så var det ju.

    • 10 januari, 2012 09:54

      Vi tänker i samma banor. Jag tycker också det är superjätteviktigt att vi ser både barn och ungdomar, men det handlar i så fall om helt olika saker.
      Småbarn och småbarnsföräldrar som får tillsägelser för att inte se efter sitt barn, ja det kan ju handla om att det är nåt farligt. Men om det inte är det, utan man bara tycker att ”sådär ska man inte bete sig”, då tycker jag det är fel.

      Det har hänt att det kommit fram barn i just Citymarket eller Prisma och skrikit åt William och då har jag sagt till: Ei saa huutaa, dels för att William ofta skriker tillbaka och lätt dras med. Men poängen var att det tjafsas lite i onödan, för att föräldrarna inte ”klarar av sitt barn” fast det egentligen inte alls är så!

      • 10 januari, 2012 09:54

        Förresten så håller jag verkligen med om ”it takes a village to raise a child”. Jag sa de senast för en vecka på en släktträff!

  2. Barbro permalink
    11 januari, 2012 05:39

    Vilken stilren snygg bildsida du gjort!

  3. 11 januari, 2012 10:34

    Jag undrar vad det går för storyn om mig på granngården, jag läxade nämligen upp ett par ungar därifrån riktigt ordentligt häromveckan. De åkte pulka nerför backen som leder upp till vårt hus och jag höll på att köra på en av dem där i mörkret (det är inte bilväg, men folk kör ju ändå upp för att lasta ur bilen och sånt). Jag var kanske lite mer argsint än nödvändigt, för jag blev ju så skrämd. Men i såna situationer brukar jag tycka att det är ok att ryta till, jag tror inte att deras föräldrar heller skulle ha tillåtit åkandet om de sett det.

    • 11 januari, 2012 01:41

      Jag förstår, jag brukar reagera likadant, när jag blir skrämd. Det är ju en sak, om ungarna gör sånt som föräldrarna inte märker. Jag brukar låta det gå ett tag, ifall föräldrarna märker, men inte om det är nån fara. Sen är var och en olika, vissa säger ifrån snabbare och då är det så. Det jag menade i inlägget var sånt som man säger när man är trött, sånt man häver ur sig, när man varit hela dagen med sitt barn och är trött och folk kanske bara hör en mening av vad man sagt och dömer efter det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: