Söndagsröran

Bloggen strular, tar lång tid. Nåt inte-bra-databasproblem. Jag tycker inte om. (det här inlägget har tagit mig tre gånger längre än vanligt, för att bilderna vägrar komma upp. Sen kommer de, kanske, slumpvis). Verkligen inte. Om det fortsätter tar jag time-out med bloggen eller slutar blogga helt. I alla fall här. Jag har hållit ut länge, men nån gräns får det va.

Det är trångt i sängen. Både Isaac och Milja har sovit i stora sängen ett par nätter nu. Inte hela nätter, men tillräckligt för att man sover sämre. De vrider sig över varandra, eftersom båda ligger i mitten och man själv ute på kanten nånstans. Isaac vill inte äta så bra. Han tar några skedar och stänger sedan prompt munnen. Vissa gånger går det att locka honom att äta mer, genom att leka, sjunga eller få honom att skratta, men jag kan inte begripa hur han redan förstår att han ska hålla munnen stängd, fast han är glad! Han är svårlurad.

Hittills har man inte behövt neka honom så många saker, men även han rör på sig mer och nu ajabajade jag honom för att han slog hårt mot mitt ansikte. Även om det är hans sätt att säga något eller gilla något, är det inte okej att slå hårt. Eller riva eller krafsa i avloppet. Och så vände han ner munnen, såg förskräckt på mig, som om han sa: Mamma… mamma? Vad.. vad menar du? Är du inte min vän? Mamma? Buääääh!

William och jag har inte samma åsikt om det här med nagel- och fingerbitande. Vi har köpt StoppOchVäx och haft det på, men W säger bara: Jag äter allt! vilket han också gör. Jag fattar inte hur han får i sig den där bittra sörjan, men bitande fortsätter och jag tycker lite synd om honom. För den hemska smaken kommer på allt han tar i, som bröd och mat, och han frågar efter vatten, vatten hela tiden. Det tog ett tag innan jag fattade varför han drack och sprang på toa så ofta. Såklart det smakade illa! Men han klagade inte på det.

Så jag låter honom va ibland. Man kan inte tjata jämt. Tills jag blir orolig för att han får i sig väldigt mycket bakterier, som när han drar med händerna på saker i affären och sen sätter fingrarna i munnen. Det är en svår balansgång det här med att inte tjata, eller att tjata för mycket.

Idag hade vi dock lite program. William var på ett femårskalas, twinsen hos farmor och farfar ett par timmar och så kunde Mika och jag ta en snabb middag på en närbelägen restaurang, Kerttu. De har hamburgerbuffé, även vegetarisk, på söndagar.

Jag försöker ofta beskriva för Mika hur ofattbart skönt det är att komma ut bland folk ett tag ibland. Man får tusen nya idéer på en timme! Man vederkvicker sin själ! Jag snappar upp småsaker, som vad folk har för kläder, tänker vad jag kunde sticka, kollar om det finns nåt plagg jag kanske glömt hemma, som jag kunde använda på det där sättet, eller hur de har håret. Och ibland är jag lite avis på de som inte har barn, som kan sitta i lugn och ro, göra vad de vill.

Till skillnad från Eva längtar jag till skolan. Och hon längtar till hemmalivet med ungarna. Jag skulle gladeligen byta med Mika, som jobbar hela veckorna. Och jag skulle vilja dra in lite mer pengar till det här hushållet. Eftersom jag lyckades få barn ”lite för sent”, blev min mammapeng nästan dubbelt lägre, än när jag var hemma med William. Trots att de är två. Ja, inte barnbidraget, men det andra. För det mesta struntar jag i det, men vissa gånger blir jag arg vid tanken. Å andra sidan känner jag mig lite som en utsugare, som inte tillför samhället nåt just nu. Det är nog lite viktigt för mig ändå, det här med självförverkligande, eller vad man ska klä det i för fina ord.

Ungarna var i alla fall glada med dagens utflykt. Milja skrattade och visade alla sina nya tänder.

Isaac sov mest och var glad åt faffa. Milja är rädd för faffa. Ibland.

Månen hänger över stan, den går upp över domkyrkan och trädtopparna halv fem. Så vackert. Egentligen inte man kan återge i bild, här kommer ett tafatt försök.

[bild saknas]

[bild saknas]

Det var tolv minusgrader som mest (minst?) idag och jag drar äntligen på mig mina extremt dyra fejkuggs, som jag har velat bespara från slasket. (hela 25 euro på CM).

Imorron är en ny dag, men nya krafter och nya tag. Jag har lovat W att göra lax med nåt gott, idag har han överlevt på köttbullar. Jag känner mig som en urusel mamma, som mest är trött.