Mysvarning

Igår var det soligt och alldeles underbart fint, även när solen gick ner. Himlen blev turkos och blå, inte grådassig. Bara lysande. Det höll på att bli några minusgrader och marken var frusen. Halt som attsingen var det, när jag körde till Länskikeskus för att hämta ut det glömda bokpaketet. Det här är min andra vinter med automatväxellåda i bilen, ändå blir jag lite förbryllad när det är halt och jag saknar en pedal. Det är ju inte så att man hinner kasta i neutralen lika snabbt som man trycker ner kopplingen. Så jag kör försiktigt som en gammal gumma. Bättre det, tänker jag.

I morse var det bara superdupermysigt med bebblorna. Milja låg på min arm, hon låg stilla fast hon var vaken. Det var små, varma fötter som petade mig i sidan och mjuka bebisarmar, som siden. Isaac gurglade och pratade, låg där och drog sig i tårna och var bara ljuvlig. Det här är hemmaliv deluxe. Ingen stress någonstans, regnet öser ner och smälter snön, men vi bara finns och njuter av livet. Och när ungarna ligger stilla är ju det allra bästa! Man hinner se dem, känna dem och gosa med dem! 😀 Jag satte på birdsong-appen och fick lite vårkänslor, sen tänkte jag på en reklam jag sett utanför blombutiken igår: Årets tulpaner är här, fråga efter inhemska. I vår, men inte än, ska det frossas i tulpaner! 😀

Sen gick vi upp och ungarna lekte, medan jag kollade lite Nyhetsmorgon och förfasade mig över vad stormen Emil rivit upp. Lider med de som är utan ström i Sverige och tänker på de som kan åka tåg och väntar i en kall hall eller trängs i bussar. Sen delade jag med mig av frukostbrödet och tänkte att det är lyx att få vara hemma, fast det är tråkigt ibland.

Och vad var det i bokpaketet då? Jo, Mikas Game of Thrones-serie och min mönsterbok.