Tvillingvardag, del 76

Nu är vi såsmåningom ikapp med vardagen igen. Det känns fortfarande som det är jul eller nyår eller allt på en gång. Jag är vimsig och vet inte riktigt om det är måndag eller tisdag. Jag vet bara att ”det här är en kortare vecka” och att W hade tandläkartid idag (eller munhygenist ) och att han är på ett annat dagis den här veckan, eftersom det vanliga har stängt.

Det är roligt med omväxling, i alla fall när man är fyra. Och det gick urbra vid tandläkaren, det var kanske lika bra att jag inte var med? Nu ska jag bara gå själv också (okej, i år måste jag fixa klart den där ena tanden jag inte vågat göra), så är allt frid och fröjd på den fronten ett tag.

Twinsen verkar glada över att det är vardag. Eller inte vet jag, kanske bara glada sådär allmänt. Men det är en ganska omild behandling man får på mornarna, när två små söta troll ”masserar” en på magen med armar och armbågar. På nåt sätt får det alltid tag i de minsta små hårstråna och drar i dem så det gör så förskräcklig ont också. Det är inte frågan om att vilja stiga upp, man gör det gärna. 😀 (fast det är ganska mysigt också, allt det som inte gör ont)

För ett tag sedan undrade ni om Milja gör plankan, på en bild. Jo, nu gör hon det i alla fall! Hon är smärt som en gasell och smidig som en liten ballerina och står och balanserar över trappsteget vid toaletten. Men upp kommer hon inte, det blev plötsligt svårt att flytta armar och ben ett snäpp uppåt (om nån undrar vad William gör, så är han en bro. Enligt sig själv.) Fast Isaac kommer förbi, han drar sig fram som en liten söt sälunge.

Ibland undrar jag om den här skedsamlingen i köket ynglar av sig. Det blir fler och fler skedar. Lite Ikea, lite Fabler, mest Nuk-skedar och såna från den vanliga affären. Förr använde jag varsin sked åt bebblorna, men nu stjäl de hela tiden varandras nappar och slickar på varandras saker, så det spelar inte så stor roll, känns det som.

När mellanmålet är målet. Allra bäst dricker de, när de ligger på golvet. Och vissa dagar lyckas de dricka, utan att smätta till varandra alls. Babysittern är inte i så flitig användning, eftersom de kryper omkring (och Milja trivs inte alls!) men passar bra en liten stund i samband med just mellanmålet.

Tvättmaskinen och hela badrummet har blivit jättekul. Och här får man dra i ”gardinerna”. Ett par tunnare gardiner i vardagsrummet fick jag ta ner, eftersom
1. Milja åt på dem hela tiden
2. Isaac drog ner fållen, som var upplimmad.

Isaac liknar den där Karl, som spelar piano i Snobben. Och lillkillen är allmänt gosig och mosig. Ikväll låg han på min maga, skrattade och bet mig i näsan och hakan, gång på gång. Han är som en stor, mysig fisk. Fast mysigare!

Och Milja är ”bara” Milja. Hon ger saker, hon skrattar och säger ”kiitooo” eller ”taa-taa” och har nån slags växtspurt just nu. Idag blev hon överlycklig när jag gick iväg med Isaac och en blöja – och hon sedan hittade oss i badrummet!

Ibland låter jag som en bonde som ropar in sina kor: Koma nu Miljaaa.. Isaac, koma koma!

Och ytterligare ett par blåa sockor, samma mönster (Nutkin) som jag gjort flera gånger, här i baltiskt blå Madelinetosh-garn, är på väg till sin rättmätliga ägare.

Den här färgen är helt sjukt svår att fotografera. På den övre bilden är den vänstra sockan blockad, alltså sträckt medan den högra är ”naturell”.

Dagens vimsiga mamma: glömde hämta ut Adblibris-paketet, som jag egentligen åkte iväg för att hämta. Dumma post, som har flyttat så långt. Den var ju på perfekt avstånd vid vår affär förut.

Ja just det. Vi hann med en powerwalk också. Visst är det så det heter när man slirar runt med vagnen i snöstorm? 🙂