Hoppa till innehåll

Årets näst sista

30 december, 2011

Nu börjar jag få ganska svår bebbloabstinens. Samtidigt hade vi som mål att försöka stanna ett tag, det kostar ju att ta sig såhär långt med tåg. Men imorron är vi alla fem igen. Det blir bra!

Jag har inte avgett några nyårslöften. Jag har lite svårt att förstå att det är nyår imorron. Det kom bara liksom. Det har hänt så mycket. Idag har inte varit nån rolig dag, dels på grund av mina egna bravader, dels för att William startade med att börja storböla redan på morgonen, för att jag inte orkade bygga lego med honom just då. Det löste sig senare, när vi var ute och skojade i snö, drog runt pulka och sopade snö – det som är kvar av den.

Men ja, det här med löften. Jag hade tänkt mig två saker i år. Nej tre.
1. Att åka med hela familjen till Ruka och klara av hela resan och några dagars vistelse där med storfamiljen.
2. Att kunna åka snowboard en av dagarna eller i alla fall en eftermiddag.
3. Att sminka mig, lacka naglarna eller platta håret, en liten liten del av dagen. Att ta den tiden för att känna mig lite fräschare, när man är hemma. Jag har tittat på gamla bilder av mig och Wili, när jag var hemma med honom och ibland räcker det med sådär små saker för att man ska känna sig gladare och mer uppåt i vardagen.

Det låter ju som nåt man borde kunna hålla. Plus förstås att vara en massa med familjen och få fira bebblornas första årsdag – snart. Det är häftigt!

Idag hittade jag nåt som jag tyckte var extremt vackert. Isen hade format små blommor, det såg ut som frusna rosor på en av plankorna vid altanen. Naturens konstverk är så fascinerande. Ett tag undrade jag om det var nåt som hörde till plankorna, men nej, mönstret smälte vid beröring.

Vi har ränt runt lite här och där. William älskar att åka bil, men vi höll på att bli lite tokiga när han far runt som ett svettigt jehu och trissar upp sina kusiner dessutom. Hur ska man överleva nåt sånt, ifall man dessutom ska stanna i en stuga i Lappland några dar? Och hur blir det när tvillingarna blir större? Får vi tinnitus och nervkollaps om den där ljudnivån håller i sig? Eller vänjer man sig gradvis? Nästa år lär visa oss en hel del.

Älskade J-syrran, fattar du hur korkar jag är ibland? ♥ (tydligen såpassa att jag även skriver ordet fel:P)

Det nystas garn till en sjal, jag försöker (förgäves?) få William att sluta bita på naglarna och vi har köpt Stopp&Väx, men han äter upp det också. Är det bättre att han äter hud och naglar tills fingrarna blöder eller han kräks när vi är på nån offentlig plats och han fått i sig tillräckligt med skit? Jag vet inte längre. Ibland saknar man en manual eller nåt slags föräldrakörkort. Fast det där får bli ett annat inlägg. Det finns för mycket att orera om.

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. Liza permalink
    31 december, 2011 02:38

    Gott Nytt År till dig Bitte! Tack för alla fina lässtunder.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: