Här

Idag, på vägen hem från stan, tänkte jag:
Jag är här nu. Just här där jag är. Jag lutar inte framåt eller bakåt, trots att bilen rör sig. Min känsla av att njuta av nuet ger sig bara till känna konkret Jag längtar inte framåt till något roligt som ska hända, jag saknar inte något i forntiden, jag finns bara just här och nu.

Det är en fantastisk känsla. Bara vara. Katten sover med mig i sängen. Jag fick köra syrran och hennes tre kompisar till stan ikväll (ja, jag skriver får för de är ett privilegium att duga och få vara en del av deras liv, på sidan om). Jag klappade garn med Mikka och Ch, jag kom hem till en nöjd mamma/mommo med sovande barn och fick sitta och sticka.

Ute vräker det ner snö och jag gosar med katten och tänker att det blir en skoj dag imorron då jag får träffa min andra syrra och systersonen. Det här borde alla få uppleva. Det här är det ljuva livet. (och nu kryper jag ner i syrrans säng, som hon utan att klaga alltid överlåter till mig. <3). Tack Liv, för min familj och alla de runt mig. 😀

Ps! De där strumpstickorna jag håller i, är fyrkantiga och jättebra om man, som jag, vill bara testa, eller om man har ledproblem eller artros!