Får man önska sig en sandfri jul?

Jag tänker applådera mig själv lite grann idag. Just för att det är sådär icke-österbottniskt och ante-jantigt. För att vi är ganska duktiga, när vi lägger manken till, twinsen och jag (för övrigt är Mika och William det också, men eftersom jag ser mest av min egen och twinsens vardag, skriver jag mest om det).

Vi har lyckats göra mat, städa, tvätta och duscha, med två bångstyriga, men ganska glada barn. Jag har röjt bland Williams leksaker och hittat gubbar, bussar, bollar och klossar som blev till stor glädje. Isaac och Milja satt nästan knäpptysta på kvällen och petade, tryckte, bet och testade de ”nya” sakerna. Det är en ny utmaningen att t.e.x hålla den ena borta från den sandiga golvsilen, medan kan byter en bajsig blöja med andra handen. Men allt går.

Jag är så glad för Williams skull också. Han gav ifrån sig sakerna utan några större protester. Hade väntat mig mer.

Dagens bilder får tala för sig själva, alla förutom en. Milja är jätteduktig på att sitta på knäna. Jag har inget minne av att William gjorde så. Han ragglade på som en liten fyllekaja när han kom upp, men hon sitter som gjuten, den lilla söta surikaten. Eller så är det bara jag som ser den likheten.