Jag väntar vid min Milja

Ibland tycker jag lite synd om Isaac. Milja far runt som ett jehu och killen hänger inte med. Han sitter där han sitter, så kommer syrran förbi och skriker Äääh! och tar hans napp. Ibland bryr de sig inte, de tar tillbaka av varandra, andra gånger blir den andra märkbart sur. Milja å andra sidan, har blivit en riktig morsgris. Så fort jag sitter på golvet eller i soffan, kravlar hon sig intill mig. Hon kan själv förflytta sig från sittande till kryande och kryper under bord och stolar, gråter när hon fastnar, men ger inte upp.

Hon är också den som ropar mamma, mamma efter mig och vill upp i famnen. Ändå är hon inte nöjd med det. Stackars tjej, det är inte lätt att vara liten. Eller tvilling.

Nån dag kommer det att ändra, det vet jag. Då blir det ännu mer hulabaloo här hemma.

Idag promenerade vi till den lokala affären en sväng. Fast solen var uppe en stund på dan, hann det bli mörkt tills vi kom ut. Förresten tycker jag att vår frisörsalong har ett väldigt roligt namn. 😀

Lampor är extra roliga när det är mörkt. Och snön, den lyser med sin frånvaro.

Twinsen älskar att vara ute. De sa inte mycket. Bara ”oje-oje-oje” på hemvägen och sen slocknade de båda.

Vår balkong lyser upp ganska fint. Fast jag har glömt att tända lyktan och hoppet har slocknat. Båda ska åtgärdas. 🙂