Julfesttankar

Det krävs egentligen bara en dagisjulfest, klockan 07.30 på morgonen, för att man ska märka hur insnönad man egentligen är. Här vankar jag runt i min bebisbubbla, kommer mig visserligen ut, men inte så långt. Jag märker att jag saknar vuxenvärlden på det sätt som ett jobb innebär. Det är kul att sticka sockor, det är underbart att ha småbebisar, men det är också ledsamt att inte få jobba och känna att man bidrar med någonting själv. Att inte träffa så många andra vuxna i min ålder och prata om annat än bebisar. Ja allt som med ett ord skulle kunna beskrivas som självförverkligande om man tänker på Maslow behovshierarki. När de första grundbehoven så småningom börjar fyllas (sömn, tak över huvudet, mat, trygghet) kommer de andra in i bilden. Här hemma fastnar jag i samma gamla hjulspår – även om det är tryggt och trevligt. Ibland skulle man vilja ha lite fler utmaningar. Och med det menar jag inte en magsjuka där hela familjen insjuknar, utan något att bry de små grå med.

Jag har varit hemma ett år nu, om man räknar från den tid jag blev sjukskriven, då jag väntade twinsen. Ifjol hade jag julfest med skolan den här tiden av året. Och jag grät, när vi slutade för terminen. Fast i smyg och efter att de andra hade gått. Jag visste att jag skulle bli sjukskriven i januari, att det var slut på det roliga då. Det är stressigt, jobbigt och bökigt med skola, men det var fyra månader av att känna: Du är bra, du kan något annat än att vara mamma – som också är viktigt – men du kan också något mer.

William tyckte om julfesten, även om vi fick lite bråttom. Han var en söt herde vid krubban och tyckte det var jobbigt med alla blixtrande kameror. Det väckte mina egna minnen från femårsåldern, att det var läskigt, pirrigt, roligt men svårt med kameror och uppträdanden. När vi tog gruppbild i Bantan (femåringar) minns jag den där blixten. Jag hade nog aldrig sett en så ljus bild och därför såg jag ut som en kisande zombie på den bilden också. Äh, det är barn, man får göra så. Man är fortfarande liten!

Gäääsp, varför kan inte julfester vara på kvällen? Jag är ju inte van vid sånt här vuxenliv-stiga-upp-saker. Och jag skäms lite för att vi kom i senaste laget. Twinsen var hemma med pappa, det var tur det. Annars hade vi inte hunnit.