Skip to content

Julfesttankar

14 december, 2011

Det krävs egentligen bara en dagisjulfest, klockan 07.30 på morgonen, för att man ska märka hur insnönad man egentligen är. Här vankar jag runt i min bebisbubbla, kommer mig visserligen ut, men inte så långt. Jag märker att jag saknar vuxenvärlden på det sätt som ett jobb innebär. Det är kul att sticka sockor, det är underbart att ha småbebisar, men det är också ledsamt att inte få jobba och känna att man bidrar med någonting själv. Att inte träffa så många andra vuxna i min ålder och prata om annat än bebisar. Ja allt som med ett ord skulle kunna beskrivas som självförverkligande om man tänker på Maslow behovshierarki. När de första grundbehoven så småningom börjar fyllas (sömn, tak över huvudet, mat, trygghet) kommer de andra in i bilden. Här hemma fastnar jag i samma gamla hjulspår – även om det är tryggt och trevligt. Ibland skulle man vilja ha lite fler utmaningar. Och med det menar jag inte en magsjuka där hela familjen insjuknar, utan något att bry de små grå med.

Jag har varit hemma ett år nu, om man räknar från den tid jag blev sjukskriven, då jag väntade twinsen. Ifjol hade jag julfest med skolan den här tiden av året. Och jag grät, när vi slutade för terminen. Fast i smyg och efter att de andra hade gått. Jag visste att jag skulle bli sjukskriven i januari, att det var slut på det roliga då. Det är stressigt, jobbigt och bökigt med skola, men det var fyra månader av att känna: Du är bra, du kan något annat än att vara mamma – som också är viktigt – men du kan också något mer.

William tyckte om julfesten, även om vi fick lite bråttom. Han var en söt herde vid krubban och tyckte det var jobbigt med alla blixtrande kameror. Det väckte mina egna minnen från femårsåldern, att det var läskigt, pirrigt, roligt men svårt med kameror och uppträdanden. När vi tog gruppbild i Bantan (femåringar) minns jag den där blixten. Jag hade nog aldrig sett en så ljus bild och därför såg jag ut som en kisande zombie på den bilden också. Äh, det är barn, man får göra så. Man är fortfarande liten!

Gäääsp, varför kan inte julfester vara på kvällen? Jag är ju inte van vid sånt här vuxenliv-stiga-upp-saker. Och jag skäms lite för att vi kom i senaste laget. Twinsen var hemma med pappa, det var tur det. Annars hade vi inte hunnit.

Annonser
6 kommentarer leave one →
  1. 14 december, 2011 07:11

    Känner igen dina tankar . . . Letar jobb, letar jobb, letar jobb

    • 14 december, 2011 07:17

      Hoppas det går bra i ditt jobbletande! 😀
      Jag får en känsla av att folk tycker man är otacksam när man vill vara ”annat än mamma”. Men så är det ju inte. Jag tror att jag skulle vara en bättre mamma, om jag hade lite andra saker att fundera på och göra mellan varven. Komma ut, få inspiration, prata med folk! 😀 Gaah, lycka till igen!

  2. 14 december, 2011 08:16

    Ibland kan jag känna av det du beskriver, men bara ibland.
    För varje gång jag tänker så, påminns jag i samma sekund om hur stora mina två stora är. Snart fyller de 17 och 20.
    Den tiden de var små gick så fort, så fort, och jag har hunnit vara led vuxenlivet och jobbandet TUSEN, miljoner gånger om under den tiden jag jobbat häremellan.
    För sen då man är tillbaka i verkliga världen, så är den här tiden förbi, för alltid, och du får den aldrig nånsin tillbaka.
    Visst skall man längta efter jobbet, det är naturligt och sunt, men försök njut och riktigt fatta hur lyckligt lottad du är just nu i denna sekund av ditt liv!
    ❤ ❤

    • 14 december, 2011 12:30

      För det mesta tänker jag som du, att jag är lyckligt lottad. Det är jag grymt medveten om! Jag såg på nyheterna igår om en annan familj som fått tvillingtjejer, för tidigt och den ena dog i MRSA. Det var ändå i SVERIGE! Då kände jag mig extra lyckligt lottad.

      Jag tror att det har att göra med att jag har varit så lite i arbete över huvud taget. Det har varit arbetslösheter, studier, tics och prack-riji! Jag har bara klarat av heltidsjobb i några få år – i hela mitt liv. Därför har jag en känsla av att ”hjälp-jag-hinner-inte-jobba” och därför pensionssparar jag extra mycket… Kram!

  3. 14 december, 2011 08:30

    Jag har varit hemma i snart 3 år. 26.7 2013 tar min mammaledighet slut och jag har redan lite ångest för det. Visst ska det bli fantastiskt skönt med kollegor, kaffepaus och sånt, men ändå….

  4. SivÖ permalink
    14 december, 2011 11:33

    Voi suck, vi ska vara där 7.30 i morgon – eller helst lite före det. Inte suck för julfesten, men för att vi också kommer att komma för sent. A vaknar 7.30 i normala fall, så det kan hända att han dyker upp på festen i pyjamas…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: