Den klättrande rökdykaren

Om man gör nåt en gång, är det ingen gång. Två gånger är lika med noll. Men tre gånger – är en tradition. Vår tradition är att gå på En dag på brandstationen, på vår gamla grannstation i stan, Brankku.

Egentligen ska man gå runt till olika stationer och får kryss för olika aktiviteter; att krypa i roliga tygtunnlar och placera ut plastbrandvarnare, men William tyckte inte det var kul alls. Han är väl lite för liten för det än. Istället var det superkul att klättra i brandbilarna – själv – upp och nerför stegarna.

Vi hittade också två roliga trafikmärken, det var det allra bästa. Den ena var ”Annan fara” och det andra var handmärkena om brandmännen använder när de stänger av nån väg.

Än en gång påminns man om hur farligt det är med levande ljus. Och även med en annan sak, som jag avskyr: att tillfälligt lägga ner varor på spisen, fast den är avstängd. Inga pizzakartonger, inga plastbyttor, inget utom kastruller här hemma på spisen, punkt!

Twinsen stannade hemma, men fick gå ut lite senare istället, på promenad. I snålblåsten. Det är alltid lika isande kallt, när det är Brandkårsdag.

Vi fortsätter lillajulen med brandkårstema. Och lite ”klappabock” senare ikväll.