Som en Muminmamma

Jag funderar på det här med mammaroller. Jag kan fortfarande inte riktigt fatta att jag är mamma åt tre barn. Tre?! Mamma är ju nåt man blir på pappret när man väntar barn, men egentligen är begreppet så mycket mer mångfacetterat. En Mammaroll är något man växer i. Något man utvecklas till. Något eller Någon man blir med åren. Under alla de där vaknätterna, sjukdomarna, motgångarna, medgångarna, skratten, tröstandet, matlagandet och ansvarstagandet – nånstans där mellan raderna blir man en Mamma på riktigt.

Vissa blir en riktig Muminmamma. En så där som säger ”Jamen det här fixar vi”, avsett vad som händer. Eller ”Vill du ha lite mat, jag går genast ner och lagar”. Muminmamman står med förklädet i alla avsnitt. Eller vattnar blommor. Alltid med ett leende, alltid lugn.

– Hon gör ju bara tråkiga saker, lagar mat och städar! sa jag en gång till William. Vad gör hon som är roligt?
– Hon stoppar täcket om Mumin, sa William, det är roligt.

Han har ju en poäng, fast han kanske inte visste om det. Det är roligt, betryggande, att stoppa om och ner sina barn i sängen. Då vet man var de är, lugnet sänker sig och man hinner tänka genom dagen. Men roligt, nja, det är inte riktigt det ord jag skulle använda ändå.

Jag kommer aldrig att bli en sån där superMuminmamma som fixar och trixar och alltid är på bra humör och alltid har mat till hands – men det är något att sträva efter. För några år sedan var jag 0,001 promille Muminmamma och idag kanske 1,5 procent, så det tar sig.

Idag har vi promenerat. Trötta ben. Lite ledsna ben. Isaac sov mest. Det blir mörkt så fort att William kommer in och tror att det är dags för kvällsvälling, när det är middag. Och det här eviga handlandet. Jag blir knäpp. Alltid är det nåt som fattas. Ungarnas mjölk, några burkar eller välling eller batat.

Vi skulle bada båda twinsen samtidigt. Jag brukar ju bara ha dem i handfatat, för det är ganska svårt att bada dem, när Milja inte vill sitta. Och det är fortfarande så att tjejen vägrar sitta! Hon fattar inte riktigt varför hon måste sitta, när man kan stå! Eller ligga på magen och snurra runt. Så det badet blev väldigt kort. Isaac däremot, den baddarn, upptäckte att man kan slå på vattnet och stänka runt. Åh, så roligt! Jag minns fortfarande den här åldern – William var likadan. Så fort vi tog fram badbaljan gick armarna runt som turbiner och stänkte ner badrum, barn och moder. Historien upprepar sig.

Imorron ska vi vinka hej-och-på-återseende åt mamma Mommo. Det är alltid lite tråkigt med avsked.