Uppe, eller inte

Twinsen vaknade lite tidigare än vanligt. Jag trodde de skulle orka vara uppe några timmar innan lunch. Tji fick jag. Vilka ledsna små snorande sötnosar. Och ibland undrar jag om det där näs-fridandet verkligen har nån effekt. Med tanke på hur mycket gråt det innebär. Om man ändå kunde förklara så de fattar, att det blir bra sen. Så det blev tidig vila. De ligger på varsin sida om mig och det här är det bästa som finns! De ligger stilla och andas lugnt, mysigt, nära mig.

Milja blev väldigt tyst när vi var uppe. Hon hade hittat min stickning, dragit ur mina stickor och dessutom delade båda på ett ark med Williams klistermärken. Milja provade ett i gommen och blev så sur när jag tog bort det!

Solen skiner vänligt in i vardagsrummet och jag ser sjukt mycket damm. Vilken tur att den inte lyser i sovrummet, för jag vill inte se! Minusgrader, tack och lov! Hoppas den där arma sanden fryser och stannar så till april (om ni undrar varför de fyller på dagissandlådan varje år, kan jag berätta att hälften är hos oss) och att det kommer snö snart!