Det är tur att dom är glada när vi är ute i alla fall
En lite långsam, gråtig dag. Inte för egen del, som tur är. Jag har svårt att hitta på underhållning åt de här små. Jag har glömt vad man gillar när man är åtta månader gammal. Jag är lite orolig för hur det blir när de är snabbare. Fast jag tar en dag i taget, vad annat ska man göra?
Det är kallare ute nu. Och gråare. Lite snö skulle jag inte säga nej till. Det enda tråkiga är att vi måste skrapa rutorna på bilen hela tiden och att vi inte har något garage.
Ibland, när man försöker byta en bajsblöja på den ena och den andra gråter, för att man går iväg en minut, eller är man själv springer på toa och båda gråter för att de antagligen vill komma med, då vill man springa iväg ett tag, bara vara för sig själv. Men så går dagen framåt ändå och man märker att allt går, men allt är inte lätt.
Samma ställe, olika datum. Samma barn. ^^
Och en av två har jag fått färdig. De ska heta Kalajoki in Moonlight.
Mönster: Kalajoki
Garn: Handmaiden fine – Casbah sock
Färg: Smoke
Bittes blogg 
Det ÄR svårare att hålla två nöjda då man är ensam. Har man bara ett barn kan man ju gå omkring med det och kolla på lampor och klockor och stuff.
Men gör man det med den ena som är sur, så har man snart den andra hängandes i byxbenet.
Hos oss är de allra nöjdast då jag sitter med dem på golvet. Då kryper de bort från mig en stund, för att sen komma tillbaka och kolla att jag är kvar. Hålls nöjda länge!
Jag brukar läsa en bok där på golvet, du kanske kan sticka 🙂
Så fort däremot jag börjar göra nåt viktigt, som att hänga tvätt eller koka mat, då brukar det gnällas. De vill liksom vara MED, och som sagt så kan man inte ha två i famnen och samtidigt göra nåt, hur mycket man än vill 🙂
Ute är också pop hos oss.
Men du, vi e starka kvinns, så vi fixar nog det här galant, trots gnäll. Eller hur?
Kram
Hej och tack för det långa svaret, det var bra!
Ja, vi fixar det, för he ska gaa, på ett sätt eller annat. Precis sådär är det, man ska vara på golvet och gärna hålla en av dem i famnen. De fumlar ännu runt och kan inte sitta obevakat, för nån ramlar rakt bakåt eller åt sidan. Milja är på väg att börja krypa, medan Isaac lägger ner huvet och rullar runt, runt. Det ska hända saker, såklart! Tänk att man kan vara sådär liten och sådär lätt uttråkad. Jag kan sticka nåt varv här och där, men jag har stickat när de somnat nu istället.
Kram tillbaks!
Vilken fin socka! 😀
😀 Har velat göra den länge, förut kunde jag inte. Fast det var inte så svårt!