Larvig vardagsglädje

En kompis skrev detta i sin FB-status idag:

”Idag är jag tacksam för min unge, min kärlek och mitt jobb bl.a.  Vad är ni tacksamma för?”

Jag tänkte efter. Och ju mer jag tänkte, desto fler saker hade jag att vara tacksam och glad över! Jag är ledbruten efter gårdagens träningspass (då jag skulle återuppta min gamla vana att dessutom göra 35 upphopp efter varje träningspass), jag känner mig som en gammal gumma, men jag är lycklig i kropp och knopp!

Jag vet att det onda i min kropp inte är en sjukdom! Mina barn är friska (ja, det tror jag i alla fall. :D) Jag har min familj, både här och i Åbo. Jag har min underbara sambo (ja, vi träter så stickorna flyger ibland, för vi är så bra på att missförstå varandra och förklara sönder saker) men det handlar inte om de där småsakerna. Han finns där! Och hans familj likaså, som hjälper oss så otroligt mycket.

Och jag är tacksam för att mamma kommer hit om några veckor. Och för att mina systrar finns där hemma, vi ses och hörs ändå ganska ofta. Och för att mina kompisar är där de är och jag inte är ensam.

Och jag har tre underbara ungar! Ibland har jag sagt till Mika:
– Jag förstår inte varifrån de här barnen kommer?! Hur kom de till oss? Hur blev de så fina? Hur fick vi dem? Det var ju bara vi för ett tag sedan, var kom de ifrån?
– Ja, jag vet, brukar han svara, jag fattar de inte heller. Vi är en familj. En stor familj.

Och så får han ett lite fånigt, men saligt leende på läpparna och jag känner bara ”min familj! Iii! Min lilla familj, här är vi!”

Och det är tungt att ha twins, men det går! Man kan inte göra alla saker man vill, men nästan allt går! Och jag kan ha lite intressen ibland ändå. Och kaffe (som jag inte alltid kan dricka, men nu går det!) och Dops och livet och solsken och aaaaah!!! Liv! Vi har liv! Det här är LIV!

Det är med livet, som med en trotsig fyraåring. Det sparkar dig i huvudet och säger ”du är dum, hahaha, FU!” Men i själva verket är det, det finaste du fått och mitt emellan de där krångliga dagarna förstår man hur coolt det är, varför man får prövningar och att de är till för att övervinnas. Jag har sagt det förut – människan är fantastisk på att anpassa sig.

httpv://www.youtube.com/watch?v=M59Vi6JWuso

Förresten: Rockmom – jag tänkte på dig när jag köpte de där napparna med gitarrer, som Isaac har. ^^